Jag skriver i tidningen NU om statsministeromröstningen. Jag bemöter påståenden.
Mina röstförklaringar är publicerade sedan tidigare här på bloggen och i Dagens Nyheter
Jag skriver om den interna processen som har varit tydlig, transparent och dokumenterad. Jag beskriver även historisk praxis vad gäller röd, gul och grön knapp vilket även grundlagsutredningen belyst tidigare.
På riksdagens hemsida kan man läsa följande:
”Lojaliteten med partiet är traditionellt hög vid omröstningar i riksdagen. Den bygger på idén att ledamöterna ska genomföra det program som partiet gick till val på. Samtidigt har varje riksdagsledamot fått ett personligt mandat av väljarna och har ingen formell skyldighet att följa partiet. Acceptansen för att rösta mot sitt parti varierar beroende på sakfråga, parti och om utfallet i en omröstning äventyras.”
Riksdagsledamöterna i liberalerna har alltid strävat efter att nå enighet i riksdagsgruppen. Men enigheten har aldrig varit absolut. Det sker tusentals omröstningar varje mandatperiod och avvikande röster förekommer. Liberala riksdagsledamöter har röstat utifrån egen övertygelse gällande bland annat utlänningslagen, arbetskraftsinvandring, hbtq- frågor, kårobligatoriet, FRA, folkmordet Seyfo samt även i misstroendeomröstning mot en minister (år 2017). Det är viktigt ur ett demokratiskt perspektiv att fortsätta respektera ledamöternas individuella tankefrihet. Ledamöter som röstar på annat sätt har starka skäl. Det är inget som sker lättvindigt.
( Statistik gällande omröstningar finns på riksdagens hemsida. )
Nina Lundström - frihet, framtidstro och feminism 
Kommentera