Tidigare omröstningar gällande statsminister

I Sverige tillämpas negativ parlamentarism vilket påverkat omröstningarna om misstroendeförklaring respektive talmannens förslag till statsminister. Denna princip möjliggör minoritetsregeringar som ju också har varit den vanliga formen av regering i Sverige. Alliansregeringen 2010-2014 är ett exempel på en av många minoritetsregeringarna.

Historiskt sett har en sittande statsminister inte prövats av en nyvald riksdag automatiskt utan misstroendeförklaring har väckts om toleransen eller stödet ansetts viktig att pröva. Principen har sedermera ändrats.

Riksdagens makt över regeringen garanteras alltid ytterst av möjligheten till misstroendeförklaring.

Misstroendeförklaringen är ett uttalande av riksdagen att statsministern, eller ett annat statsråd, inte åtnjuter riksdagens förtroende. Om en misstroendeförklaring har godkänts av riksdagen skall talmannen entlediga statsrådet. En misstroendeförklaring mot statsministern föranleder hela regeringens entledigande. Regeringen har dock möjlighet att förhindra ett entledigande av statsministern, eller ett annat statsråd, genom att inom en vecka från misstroendeförklaringen utlysa extra val (RF 6:5, 7)

Grundlagsutredningen ( 2007:41) har sammanställt hur Liberalerna ( Folkpartiet) röstat i statsministeromröstningar samt hur dessa omröstningar har motiverats i riksdagens protokoll. Övriga omröstningar återfinns i riksdagens protokoll.

Liberalernas motivering till röd knapp har varit att man ser en annan parlamentarisk lösning vara möjlig (eller att läget varit mycket oklart som år 2002). Gul knapp har inneburit att man tolererar statsministern då andra parlamentariska lösningar inte varit möjliga, men man står självständig i opposition. Grön knapp har använts när man varit del av en regering.  

1994 röstade L rött. Man ansåg att det fanns möjlighet till ett annat regeringsunderlag.

1996 röstade L gult och tolererade en socialdemokratisk regering. Socialdemokraterna bytte partiledare och därför krävdes ny statsministeromröstning.

1998 röstade L gult.

2002 röstade L rött. Det parlamentariska läget var mycket oklart.

2006 röstade L grönt. Ingick i regeringen.

2010 röstade L grönt. Ingick i regeringen.

2014. röstade L gult och tolererade Stefan Löfvén som statsminister. Alla forna allianspartier M,KD,C och L röstade gult. Det fanns inget annat parlamentariskt alternativ. Moderaternas gruppledare gjorde röstförklaring med instämmande från C, KD, L.

2018 omröstning 1- L röstade rött till Stefan Löfvén.  

Omröstning 2 – L röstade rött till Ulf Kristersson.

Omröstning 3 – L röstade rött till Stefan Löfvén. 

Omröstning 4 – L röstade gult till Stefan Löfvén.

Processen tog 134 dagar och extraval förbereddes utifall att riksdagen förkastade talmannens förslag 4 gånger.

Oavsett synsättet på vallöften valet 2018, och om detta bör påverka regeringsbildningen, har omröstningar historiskt sett motiverats och på så sätt bildat ”praxis”.

Matematiken utifrån valet 2018 är oförändrad. Mandatfördelningen är oförändrad.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: