Skrivet av: ninalundstrom | september 8, 2015

Sociala nödbostäder- social housing- löses inte med arkitektur

Idag ställer Elisabeth Andersson i sin krönika i SVD frågan om sociala nödbostäder, social housing, kan införas i Stockholms innerstad bland bostadsrätterna. Social housing saknar begrepp på svenska men Anderssons väljer ”sociala nödbostäder”. Lösningen för att bryta segregationen är att spränga in sociala nödbostäder i välmående områden.

Vi ser denna trend internationellt sett. Där marknadshyror även ger en reglerad hyresmarknad. Med nya utmaningar.  The Guardian har skrivit om så kallade affordable housing ( social housing) som lett till ”poor-doors”. De fattiga ska inte synas i stadsbilden och får egna ingångar, cykelrum och soprum.

At one building bordering the City financial district, the Guardian discovered wealthy owners accessed their homes via a hotel-style lobby area, while social housing tenants enter through a side door in an adjacent alley alongside trade entrances.”

En som bor i de sociala nödbostäderna säger att :

”It’s like the cream is at the front and they’ve sent the rubbish to the back.”

Andersson definierar social housing som bostadsbyggande som får ett offentligt finansiellt stöd och riktas mot resurssvaga grupper. Det behöver inte vara med torftig kvalitet. Det ska finns gott om aktuella exempel från Europa som visar på höga arkitektoniska ambitioner.

Det är välkommet att debatten om sociala nödbostäder, social housing, börjar ta fart.

Är social nödbostäder en fråga om arkitektur?

Om det byggs ”kvalitativt” och arkitektritat så kan vi alla ställa oss bakom tankegångarna?

Dagens miljonprogram är på många sätt, kvalitativt sett, ”goda” bostäder. Finns både som flerbostadshus och småhus. I flerbostadshusen välplanerade lägenheter med ljusinsläpp från flera håll. Ergonomiska kök. Bilfria innergårdar med lekplatser och planteringar. Balkonger. Husen byggda kring centrumbebyggelse med närservice. Busshållplatser finns, eller till och med tunnelbana.

Men vissa stadsdelar dras, trots genomtänkt arkitektur, med stora sociala utmaningar och låg sysselsättning. Andra stadsdelar har genomgått ett lyft genom olika åtgärder. Där ökar sysselsättningen och medelinkomsten. Utanförskapet minskar och blandningen av hushåll ökar.

Idag är ingen stadsdel, inga fastigheter, inlåsta som ” sociala nödbostäder” genom lagregler. Det finns inget hyrestak. Bostäderna riktas inte specifikt till de med lägst inkomster och sociala problem.

Social housing finns redan i Sverige! Not.

I debatten hörs ibland röster som säger att vi redan har social housing.

Det har vi inte.

Husen är fria från lagregler.  Endast studentbostäder och äldreboenden har målgruppsinlåsning.

Det finns många hushåll med låga inkomster i vissa stadsdelar men den svenska hyresmarknaden är öppen för alla. Lagen hindrar inte gemene man att bo i miljonprogramsområdena. Folk som kan välja, kan välja bort att söka sig till vissa områden. Bristen på bostäder och alternativ drabbar många på bostadsmarknaden och genom att vissa områden är mindre attraktiva hamnar de med minst valmöjlighet just där. Men det går att lyfta områden samt göra dessa attraktiva för alla. Om man vill. Vilket sker.

Om däremot hyresbeståndet i en fastighet, oavsett var fastigheten finns, klassas som social housing kommer den att alltid ha boende som är de mest utsatta och ekonomisk svaga hushåll. Om flera sådana fastigheter, eller hela stadsdelen, finns inlåst kan alla räkna ut konsekvenserna. Medelinkomsten kommer då alltid vara låg, andelen med sociala utmaningar hög.

Husen, stadsdelen – och stora delar av en kommun-  blir inlåsta i ett system.

Sociala nödbostäder, social housing, handlar inte om arkitektonisk utformning.

Social housing handlar om sociala strukturer och var hushåll med låga inkomster ska bo.

Social housing och EU:s regler och bidrag

För att kunna ge bidrag till byggandet av social housing, sociala nödbostäder, måste EU:s regelverk följas. Bidrag/ subventioner får inte krocka med EU:s statsstödsregler. Bostäderna måste vara till för utsatta grupper. Staten måste bidra med finansiering. Både till byggandet och individen.

Sociala nödbostäder omgärdas av regler för hur hög inkomst man får ha för att få flytta in. Man anordnar speciella köer för dessa bostäder som lyder under verklig hyresreglering. Politiker bestämmer hyror och hur hyresnivåer ska höjas. Bostäderna ska inte ” konkurrera” med den fria hyresmarknaden.

Frågan är: är det rimligt att vissa fastigheter och stadsdelar låsas in lagstiftningsvägen? Ska vissa fastigheter alltid ha hyresgäster med låg inkomst och sociala problem?

Eller kan vi istället skapa boendemiljöer som leder till att vi både skapar förutsättningar för minskat utanförskap och en blandning av hushåll med olika socialstruktur?

Det är möjligt om vi tänker nytt.

Fattigmansdörren

Fastigheter, och stadsdelar, klassade som ”sociala nödbostäder” ökar utanförskapet.

Hemadressen blir en permanent social markör. Dörren har ingång från en bakgata och handtaget sitter i en ” poor -door ” .

Fattigmansdörr.

Är det verkligen lösningen för Sverige?

 

 

 

 

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: