Skrivet av: ninalundstrom | augusti 30, 2015

Sverige har erfarenhet av marknadshyror

Debatten om marknadshyror fortsätter.

För eller emot.

Ja eller nej.

”Efterkrigstidens hyresregleringar” omnämns ofta. Sverige har väl alltid varit genomreglerat?

Så är inte fallet.

Beskrivningar om hyresregleringarna på 1940-talet bortser från perioden innan.

Sverige hade marknadshyror med fullständig avtalsfrihet. Visserligen är det länge sedan men läget på frimarknaden, och skälen till regleringar, kan vara intressanta att reflektera kring.

Fungerade hyresmarknaden med marknadshyror?

Innan den första lagen om hyresreglering fanns marknadshyror vilket innebar en möjlighet för fastighetsägare att ta ut ockerhyror i tider med bostadsbrist.

Mellan åren 1894-1906 rådde det full avtalsfrihet gällande hyror. 1907 kom en begränsad lagstiftning som främst gällde nyttjanderätt. Lagstiftningen grundades på synen att statens roll skulle vara begränsad. 1917 kom den första provisoriska regleringen för oskäliga hyreshöjningar. Hyresgästerna saknade förhandlingsmöjlighet innan 1917 vilket gjorde att hyresvärdarna tog ut vilka hyror de ansåg lämpliga. Även för lägenheter med undermålig standard.

Snitthyran steg med drygt 50 % från 1915 till 1920. Det bodde i snitt 3-4 personer i ett rum och kök.

Avtalsfriheten ledde till stora hyreshöjningar. Trångboddheten var omfattande. De flesta lägenheterna saknade sanitära lösningar och centralvärme. De dyrare lägenheterna med ordentliga faciliteter var endast tillgängliga för de välbeställda.

Konkurrens saknades och hyresgästerna tvingades att bo kvar och försöka klara de kraftiga hyresökningarna. Detta var upprinnelsen till propositionen år 1917 och den första hyresregleringen, som innebar en hyresökning reglerad i procent.

Hyresnämnden tillsattes som bedömmande instans. Effekten på snitthyrorna påverkades dock i långsam takt då mängden avtal som skulle prövas var stor. År 1919 behandlades 22590 ärenden rörande reglering av hyra.

Under första världskriget infördes hyresregleringsregler som förbjöd hyreshöjning, och uppsägning, utan godkännande av hyresnämnden. Denna reglering upphörde 1923. Efter hårda debatter i riksdagen.

Vad hände när första hyresregleringen- lightversion- avskaffades?

Hyresgästerna organiserar sig mellan första och andra världskriget. På 1930-talet krävde hyresgäster att bostadsmarknaden skulle få ett ” Saltsjöbadsavtal” i likhet med arbetsmarknaden.

Först vid andra världskrigets utbrott 1939 infördes besittningsskyddslagen och 1942 infördes ett förbud mot hyreshöjningar utan godkännande av myndigheterna.

Ett starkare skydd för hyresgäster infördes 1942 som rörde både uppsägningsskydd och kontroll av hyran. 1942 infördes hyresregleringssystemet där hyran fastställdes på förhand av hyresnämnd. Besluten kunde överklagas till Statens hyresråd.

Under 1940-talet och början av 1950-talet ansågs det med hänsyn till den besvärliga bostadsbristen uteslutet att lätta på hyresregleringen.

Först from år 1950 blev det möjligt med generella hyreshöjningar i syfte att ge fastighets­ägarna kompensation för ökningar i fastighetsdriften. Det första steget mot en avveckling av regleringen togs år 1951 genom tillkallandet av hyresreg­leringskommittén.

Avreglering genom bruksvärdesystemet

Från och med år 1969 ersattes hyresreglering succesivt av bruksvärdessystemet.

En avveckling av efterkrigstidens hyresreglering beslutades av riksdagen år 1969 och hyresregleringen började avvecklas 1971.

Att kalla dagens hyressättningssystem för hyresreglering är inte i formell mening helt korrekt.  Hyresnivåerna bestäms inte av staten utan genom förhandlingar mellan fastighetsägare och hyresgäster/hyresgästorganisation. Dagens system, bruksvärdesystemet, hade som mål att efterlikna en marknad i balans.

Svenska marknadshyror…

Sverige har historiska erfarenheter av marknadshyror.

Debatten om svensk hyresmarknad och dess ”hyresregleringar” speglar sällan detta faktum.

Regleringar som införts har haft som syfte att ge konsumenten ett skydd.

Länder som idag har marknadshyror  har löst marknadens oförmåga att ta socialt ansvar genom en hårt reglerad hyresmarknad (social housing) vid sidan av den fria marknaden.

Marknadshyror må öka friheten. För vissa.

Men löser inte frågan om det sociala ansvaret. För andra.

Med marknadshyror kommer därmed även en hårt reglerad hyresmarknad.

Sida vid sida.

Ja till marknadshyror är därmed också ett ja till en offentligt subventionerad reglerad hyresmarknad.

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: