Skrivet av: ninalundstrom | september 26, 2013

Marknadshyror = social housing

Stefan Fölster ger i P1 sin bild av politiker och viljan till förändringar i hyresfrågor. Dyster bild. Glädjande att Barbro Engman, Hyresgästförenings ordförande, konstaterade att politiker är rationella och väger in många faktorer.

Fölster anser att Sverige ska införa marknadshyror.

Förvånande att Fölster i debatten i P1 så medvetet väljer att inte beskriva hela bilden av bostadsmarknaden. För den kunskapen finns rimligen hos alla som tagit ställning för skifte av system. Med s.k. marknadshyressystem följer en statligt subventionerad social housing sektor då marknaden uppenbarligen inte klarar att lösa bostadssituationen i andra länder. Marknadshyresfrågan är ju inte bara en fråga om kronor i hyra utan är en fråga om hur hyresmarknaden fungerar som system.

Varför byggs det inte massor av bostadsrätter om bostadsproblemen är en prisfråga? Grävmaskiner och kranar borde fylla horisonten i alla regioner med bostadsbrist.

Hyra i Stockholm i nyproduktion kan uppgå till 2200 kr per kvadratmeter. Roland Sernlind, förhandlingsansvarig på Sabo, menar att en förändring mot friare hyressättning i nyproduktionen knappast skulle ge någon effekt på bostadsproduktionen.

Sverige har i ett avseende en fri hyresmarknad. Politiker i riksdagen och regering beslutar inte om hyrorna ska vara x kronor eller y kronor. Detta gör aktörerna på marknaden. Politiker har beslutat att aktörerna kan, eller ska,  förhandla om hyror. Och att hyror kan prövas i Hyresnämnd om de är oense. Jag tror att man kan öppna upp vad parterna kan förhandla om,  och sluta avtal ikring. Vidga ramverket helt enkelt. Och ge konsumenten valmöjlighet. Och göra skillnad mellan privatpersoners avtal kontra avtal med proffessionella aktörer.

Idag kan man även sluta individuella avtal med hyresgäster men hyrans skälighet kan prövas i Hyresnämnd. Detta är ett konsumentskydd . Frågan som är relevant att ställa är om konsumenten känner till möjligheten och avstår från individuella avtal.

De som hyllar de ”fria” marknadshyressystemen debatterar inte gärna om hur dessa länders sociala bostäder fungerar.  Orsaken till varför social housing varit nödvändigt att inrättas är väl viktig att reflektera över?  Marknadshyror=social housing.

Frågorna som Fölster, och andra, bör svara på är:

Hur stora subventioner ska staten gå in med i social housing bostäder?

Vilken hyra ska politiker sätta för bostäderna?

Vilka medborgare ska politikerna peka ut som får rätt att köa till dessa bostäder med lägre hyror?  Går gränsen t.ex. vid en vårdbiträdes- eller en undersköterskas –  lön?

Får man bo kvar om man byter jobb, eller pluggar, och får högre lön?

Politiker måste förhålla sig till en verklighet som består av flera olika dimensioner. Man har skyldighet, och ansvar, att se hela bilden i besluten. Det innebär att väga av olika intressen mot varandra. Marknadshyresförespråkare kan ta sig friheten att ensidigt ta ställning för en part. Den starka parten. De behöver inte beskriva lösningen för den sociala sammanhållning och det sociala ansvarets utformning. De kan välja att bortse från medaljongens ena sida.

Men visst- bostadsmarknaden har utmaningar trots mängder av bra insatser från regeringen allt sedan år 2006.  Problemen har grundats under de senaste decennierna. Att det byggts så lite de senaste 20 åren har många förklaringar.

Så det behövs självfallet fler reformer.

Men:

Frihet och socialt ansvar går att förena.

Att bygga samhällen är så mycket mer än att bygga enstaka hus.

Anser jag.

Annonser

Responses

  1. Jag efterlyser inte marknadshyror, men jag ser att dagens system har tydliga brister och vill göra något åt det. I väntan på dina/era förslag kring de reformer som ”självfallet” behövs läser jag här på bloggen bara återkommande hyllningstexter till den regleringsmodell vi valt i Sverige. Står du ens bakom regeringens aviserade ambition att bredda presumtionssystemet så att möjligheten till individuella avtal kan främja nyproduktion av hyresrätter? Eller är du övertygad om att förändringar i regleringen kräver social housing, en lika vilseledande som (tillsynes) effektiv argumentationslinje, och därför behöver undvikas?

    • Hej , ” jag efterlyser inte marknadshyror” säger du. Jag har inte länkat till dina påståenden i inläggen om hyrorna. Vad anser du om marknadshyra? Skälet till varför jag bloggar om hur systemet är uppbyggt är att jag vill beskriva hur jag uppfattar systemet. Fria debattörer behöver inte ta ansvar för hur beslut påverkar den större frågan – ramverket i sig. Jag ska gärna i kommande inlägg ge exempel. Jag vill med mina beskrivningar tydliggöra vad saker och ting står för. Den kunskap jag har om systemen i Sverige och andra länder vill jag beskriva och den som anser att min beskrivning är fel får gärna förklara vad som är fel och sedan beskriva vad som är rätt beskrivning av modellen. Anser du att min beskrivning av marknadshyror kontra social housing i andra länder är fel? Är ramverket fel beskrivet av mig dvs att partnerna sätter hyran och politiker inte avgöra kronor per m2? Rätta gärna mina eventuella sakfel så kommentera jag dina synpunkter. Jag hoppas också att de problem som jag utvecklat i många inlägg vad gäller brister på marknaden framkommit. Nej, jag anser inte att hyresmarknaden fungerar bra i regioner med brist på bostäder. Orter med vikande marknader har också problem. Men andra problem. Och lösningar måste gälla för hela Sverige. Inte bara Stockholm. Så reformer behövs. Inom bostadspolitiken. Med bostadskonsumenten i centrum.

    • Jag glömde kommentera den sista frågan. Jag förstår inte din fråga/kommentar. Det har ju gjorts många bra förändringar av regelverket. T.ex införande av presumptionshyror. Med parternas medverkan. Förändringar som påverkar ramverket. Förändringar är fullt möjligt.Men vad har den nu gällande presumptionshyran med marknadshyressystem att göra? De modeller jag beskrivit i andra länder är marknadshyresmodeller. Jag ska återkomma till detta längre fram. Regeringen har gjort ett utomordentligt arbete sedan den tillträdde år 2006 dvs alliansregeringen. Det har jag också tydliggjort i inläggen.

  2. Min inledning handlade inte om att jag ansåg mig apostroferad på något sätt, utan som en varudeklaration inför vad jag senare skulle skriva. Vad jag anser om marknadshyror har jag delvis redogjort för i blogginlägg som du läst. Förändringar som gör prissättningen mer marknadsmässig, dvs ger utrymme för en fungerande prismekanism på det sätt som föredömligt beskrivs i Hyresbostadsutredningen, bör inte genomföras utan att ett starkt konsumentskydd beaktas. Det konsumentskyddet ska inte bara prägla övergångsfasen utan finnas med även efter övergången. Väl fungerande marknader förutsätter informerade och trygga konsumenter.

    Vi ser eventuellt lite olika på systemet med presumtionshyror. De flesta jag talar med beskriver det som en olycklig men nödvändig kompromiss. Att det används i så liten utsträckning skvallrar också lite om hur bra det är. Du svarade inte på min fråga om det senaste förslaget kring breddning av presumtionssystemet – ett sätt att göra systemet lite mer användbart – men det kommer ju fler tillfällen.

    Du värjer dig mot inspiration från andra länders regleringar. Ser du t ex Tysklands modell som rättsosäker och otrygg för boende?

    • ” Värjer mig” ? Jag bemödar mig om att sätta mig in i en rad olika faktorer. Den syn du representerar är ju ett (1) perspektiv. Men andra som hör av sig på annat sätt har andra perspektiv och argument.

      Jag lyssnar.

      Jag tittar mycket på andra länders system. Jag svarar på frågor från folk från andra länder som tycker att den svenska modellen är ”sympatisk”. ” Hur har Sverige lyckats att undvika social housing?”.

      I Tyskland ägs 61 procent av hyresutbudet av privata ” småuthyrare”. Man kan inte applicera ett annat lands struktur rakt av på Sverige. Skulle energipolitiken kunna importeras rakt av från Tyskland?

      Jag tror att långsiktiga spelregler har haft betydelse för Sveriges ekonomiska utveckling. Vi har dessutom en regering som väger argument på ett proffessionellt sätt.
      Jag tror på reformer.
      Där intressen vägs mot varandra.
      Och där konsumentens ställning står i fokus. Även den konsument som inte är jurist och kan förhandla själv.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: