Skrivet av: ninalundstrom | augusti 16, 2013

Ska idrottare avkrävas politiska svar?

Nej, det ska inte ställas krav på idrottare att ta politisk ställning.

Men självfallet ska de kunna göra det om de personligen vill det.

Den återkommande frågan i samband med stora mästerskap är hur tävlingar kan användas som plattform för att göra politiska markeringar. Det är viktigt att notera att det inte är politiska partier som avgör var spelen ska läggas dvs. vilket land som är värdland för tävlingar. Även om uttalande om bojkotter poppar upp med jämna mellanrum. OS 1980 och 1984 präglades av politiska bojkotter.

Besluten om värdland tas av idrottens organisationer. Det innebär att spelen förläggs utifrån vissa principer. Man flyttar även spelen mellan olika världsdelar och länder.

Frågan som återkommer är vilket ansvar en enskild idrottare har för politiska frågor som till exempel mänskliga rättigheter.

Bland annat Johan Esk i DN berör detta idag med anledning av Emma Green Tregaros markering.

Kampen för hbtq personers rättigheter är en mycket viktig politisk fråga. Här finns mycket kvar att göra för att ge alla människor lika chanser oavsett vem man älskar.

Green Tregaros markering om rätten att älska är värd stor respekt. Men jag anser inte att idrottare generellt sett ska avkrävas politiska markeringar om de själva inte har valt att göra dessa. Abeba Aregawi , Sveriges VM guldmedaljör på 1500 meter, ska därför inte avkrävas en ståndpunkt i egenskap av idrottare/tävlande.  Men om hon har en uppfattning, och vill uttrycka den, är detta en självklar grundläggande rättighet.

Den idrottare som vill uteslutande fokusera på att springa fort, hoppa högt eller hoppa långt, vinna matchen eller vara starkast ska kunna göra det utan att behöva offentligt ta ställning i politiska frågor. Det kan inte vara en skyldighet för idrottare att markera sin politiska ståndpunkt. Den som vill markera ståndpunkter ska kunna göra det av egen fri vilja. Utan krav på att alltid ge kommentar. Utan repressalier.

I en del länder skulle ett avkrävande av politiska ståndpunkter leda till att en idrottare inte kan vara idrottare.

Och i vilka frågor ska man i så fall avkräva idrottarnas åsikter? Mänskliga rättigheter, energifrågor, säkerhetspolitik, statsskick, bostadspolitik, företagarfrågor?

Idrottsorganisationerna har ett ansvar för var spelen läggs samt under vilka villkor. Om idrottare inte skulle ges likvärdiga förutsättningar under träning och tävling beroende på sexuell läggning, kön eller etnicitet så skulle detta vara katastrofalt. Utöver den grundläggande aspekten om mänskliga rättigheter som även gäller idrottare. Idrottens anseende är en fråga om förtroende.

Vill företag sponsra idrott som brister i etik?  Vill vi spendera skattepengar på idrott?

Vill vi i publiken följa idrott som brister i etik?

 

Annonser

Responses

  1. Det handlar om att man i Ryssland inte vill att barn skall informeras om HBT.
    B A R N. Inget annat. Det kan väl vara rimligt? Dessutom har det stort stöd i landet.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: