Tour de France, och tur

Årets stora cykeltävling har nu pågått i några dagar. Dagens etapp med svensken Kessiakoff  (Astana stallet) var fantastisk. Svensken vann inte trots tappert försök men fick bergatröjan vilket är en stor prestation. Dessutom blev hans utsedd till den offensivaste cyklisten. Så imorgon kör han i prickig tröja med en röd nummerlapp. Jättekul för Kessiakoff men även för svensk cykling! Senast var det 1980 som en svensk cyklist, Sven-Åke Nilsson, fick bergatröjan. Det är mer än 30 år sedan.

Varför sitter så många tittare och ser sändningar från en cykeltävling som pågår 3 veckor? Tour de France innehåller allt- tävling, spänning och bra kommentatorer som lär ut allt möjligt om cykling och tävling.  Det trista i år har varit de många krascherna. Det är alltid hemskt att se men man hoppas att cyklisterna undkommer något sånär helskinnade. I något fall har åskådare orsakat krascherna. Kommer Cadel Evans att vinna i år? SVD beskriver honom i ”Enstöringens hemlighet” .

En snackis bland cykelintresserade är frågan om radiokommunikation från teamen i bilarna till cyklister. Är det rimligt att teamen ska kunna påverka cyklister, och loppet, genom att ge instruktioner över radio? Personligen lutar jag mot att detta inte är bra. Vacchi och Adamsson, cykelkommentatorerna på Eurosport, diskuterar frågan.

Cykling på TV bör ju inte vara den enda cykelaktiviteten på sommaren. Det gäller att passa på att cykla själv i sommarvärmen. Oftast härligt, men ibland blir det inte en härlig upplevelse…

På den fina smala vägen idag ( hastighetsbegränsning70 km/h) i ett vackert sommarlandskap får jag möte. En bil som kör relativt fort blir omkörd av en annan bil. Farten är alldeles för hög och han kommer över långt på min sida av vägen. Det ser ut att bli en kollision bilist- cyklist. Styr ut mot vägrenen som är ca 20 cmbred innan gruset börjar som sluttar brant i ett dike. Bilen vrålar förbi, vinddraget slår emot en.

Men ibland har man tur…

Några meters balansakt där framhjulet på cykeln är på väg att skära ned i diket, häver kroppsvikten åt motsatt håll – och så rätas styret upp… I sista sekund slipper jag bli påkörd eller att köra ned i det branta diket.

Hur tänkte föraren i Volvokombin?

Jag svor.

Att köra bil är ibland nödvändigt, och ibland roligt. Flertalet bilister, och andra förare, väjer extra för cyklister och saktar ned. Dessa bilister är värda en stor eloge! Övriga måste ändra sitt beteende.

Att cykla är roligt, och ibland nödvändigt. De flesta landsvägscyklister försöker underlätta för bilisterna och andra trafikanter.

Vi måste visa varandra respekt på vägarna.

Det finns ställen i världen där det är roligt att cykla. För att just hänsyn tas till den som sitter på cykeln. Man ser cyklisten som en besökare som kan bidra till en blomstrande turism. Eller så tror man att det är en som tränar för tävling. Eller en som ska till jobbet. Oavsett skäl- man vill inte som bilist orsaka en kollision eller skada.

Hur vill vi att cyklister ska uppleva Sverige? Det tål att fundera på.

Imorgon blir det cykling på TV ( tempot)  – och kanske, kanske, kanske på landsväg.

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: