Skrivet av: ninalundstrom | oktober 6, 2010

Den svenska målvaktens dopingavstängning

Dagens nyhet, domen för en svensk hockeyspelare, är en fråga som väcker debatt. Cykling har problem men så har även andra idrotter. Tyvärr. Utomlands och i Sverige.

Idag handlar det om doping på svensk mark.

Idag kom som sagt domen mot den dopingavstängde förre Färjestadsmålvakten Robin Rahm. Det blev två års avstängning för doping. Om domen inte överklagas.

Rahm injicerade anabola steroider. När han blev ertappad bestämde han sig för att erkänna allt.
– Jag lade mig platt. Det var nog till en fördel, säger Rahm till HockeyExpressen.se.

Trots den långa avstängningen siktar han på att ta sig tillbaka till elitnivå.

I augusti 2012 är han fri att söka sig till en ny klubb.
Och det tänker Robin Rahm göra.

En kvällstidning skriver att Rahm testades positivt för doping den 28 juni i år och han hade då stanozolol, drostanolon, klenbuterol och testosteron i kroppen. Alla är förbjudna substanser enligt WADA:s dopinglista under dopingklass S1. Dopingkommissionen ville ha ett ännu tuffare straff efter som Rahm hade tagit mer än ett preparat. Men dopingnämnden valde att gå på en mjukare linje eftersom målvakten valde att erkänna.

Tidningen menar vidare att dopingkommissionen anser att Rahms erkännande inte alls var förmildrande eftersom han påstod att han bara använt ett preparat. Senare kom det fram att det handlade om två.

”– Vi tolkar det ändå som att erkännandet är en förmildrande omständighet, säger Thore Brolin, dopingnämndens ordförande till Sportbladet. ”

En tidning har frågat läsarna om straffet och av ca 4100 svarar 47 % att straffet är för lindrigt. 10 % tycker att det är för hårt.

Frågan som alla bör ställa sig är vad signalen är till andra unga idrottutövare…  Oavsett mängden tester och nya metoder, vistelserapportering och annat så handlar doping om attityder. Attityderna är beroende av hur samhället i övrigt ser på doping. I det ingår påföljderna. Om man är så inriktat på att dopa sig att man till och med väljer en ”avancerad” metod (att injicera eländet) så är det också en signal om graden av allvar.

Domen i fallet Rahm kommer att debatteras.  Så även frågan om dopingavstängning ska påverka fortsatt elitsatsning.

Annonser

Responses

  1. Simmerskan Ebba Nyberg har beskrivit den totala frånvaron av stöd hon fick när hon anklagades för dopning. En idrottsutövare utan ekonomisk uppbackning har mycket små för att inte säga obefintliga möjligheter att försvara sig. Robin Rahm tillhör en ekonomiskt stark klubb, men trots detta hängdes han omgående ut av klubben redan efter A-provet. Färjestad hade haft råd att köpa honom professionellt juridiskt stöd, och hade kunnat vänta med sin starka kritik till efter dom. Men så fungerar inte antidopnings-Sverige. Redan misstanke om förseelse räcker för att hängas ut på internet i strukterad och sökbar form, så att den misstänkte ska kunna kölhalas i olika trådar på nätet; det är s a s en del av det informella straffet. Fråga Ebba Nyberg! Vad som är särskilt allvarligt i Sverige är, att den svenska antidopningsorganisationen inte uppehåller idrottsutövarens mycket begränsade rättigheter såsom de garanteras i World Anti-Doping Code. Jag har i ett brev till regeringens särskilda utredare förordat att antidopningsorganisationen i framtiden ska separeras från idrottsrörelsen. Vi får se vad de kommer fram till i slutet av december.

    • Svår fråga detta med anonymitet kontra publicitet. Om man som idrottsutövare inte vill ha B provet analyserat så har man godtagit resultatet av A-provet. Om A-provet är positivt har man accepterat detta resultat. Om man testat positivt så bör rimligen detta kunna vara offentlig information. Däremot är frågan om varför en idrottare testat positivt en annan fråga. Omedveten doping som kan påvisas vara omedveten är inte alltid lätt att bevisa. Dessutom är det ju tyvärr så att även medvetet dopade allt för ofta tycks neka – för att långt därefter ibland erkänna. Jag förespråkar stöd för idrottare som testat positivt. Både de som inte medvetet dopat sig och de som använder dopingpreparat medvetet.

  2. Du har inte helt rätt när det gäller B-provet. I RF:s föreskrifter för handläggning av dopingärenden förkommer en slutkläm i 3.3 § som lyder ”..och att A-provet kommer att användas som bevis för att en dopingförseelse begåtts”. Denna mening saknar motsvarighet i WADC, och, menar jag, underminerar idrottarens rättigheter. Jämför också med ISL 5.2.4.3.2.1. Det saknas tyvärr en informerad och kunnig diskussion om doping i Sverige. Om du har en annan uppfattning så ta gärna fram en detaljerad analys av Varis-fallet eller USADA v. Jenkins på svenska. Jag har bara hittat analyser på engelska.

  3. CAS 2010/A/2161 Tong v IJF har sänt en chockvåg genom det Internationella Judoförbundet. Chockvågen verkar ännu inte nått andra antidopingaktörer (WADA, IOC, NADOs).
    CAS-domen visar på svagheten i WADC när det gäller B-provet. WADC är helt enkelt för otydlig. Min uppfattning är att UKAD:s protokoll för Notice of charge (underrättelsebrevet) är ett föredöme och helt i harmoni med WADC 7.2. Tyvärr har inte vår svenska DopK inte insett detta och har inte bemödat sig med att lära av sina engelska kolleger. Men en ny organisation skymtar redan vid horisonten.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: