Skrivet av: ninalundstrom | september 3, 2010

Sverige sämst på idrott bland unga -politiker okunniga?

DN skriver att Sverige håller medelmåttig nivå i grundskolan vad gäller undervisning i idrott och hälsa. Sverige tillhör dem som har minst idrott och hälsa i Europa på gymnasienivå, säger forskare.

”-Vi har väldigt lite idrottsundervisning trots att vi är ett land med god ekonomi som brukar säga att vi värnar om barn och unga, säger Suzanne Lundvall, forskare på Gymnastik- och idrottshögskolan, GIH, i Stockholm.”

En tysk medicinsk studie visar att sjätteklassare med dåliga hälsovärden kraftigt förbättrade hälsan på ett år genom att idrottsundervisningen ökades från två lektioner i veckan till fem.

Sverige är bland de allra sämsta i Europa. De bästa — Danmark, Finland och Frankrike — har fler timmar per vecka.

Hälften av svenska 15-åringarna idrottar på fritiden, medan endast en tredjedel gör det i gymnasieåldern. Idrott och hälsa i skolan blir därför än viktigare.

Ungdomar borde erbjudas möjligheter till regelbunden fysisk aktivitet, vilken är viktigt även ur ett samhällsekonomiskt perspektiv.  Mer idrott och hälsa i skolan borde införas. Varför?  På grund av folkhälsan. Ungdomar utvecklas olika och vissa ungdomar blir mer fokuserade på just sin form av idrott först senare i livet. Många vittnar om att dagens dator- internetvärld passiviserar och andra fysiska aktiviteter får stå tillbaka.

Frågan ställs ibland om politiker ( främst kommunpolitiker) är medvetna om hur idrottsvärlden fungerar? Det är ju stat och kommun som beviljar aktivitetsbidrag till ungdomsidrott. Kommuner investerar dessutom i anläggningar för idrott.

En del politiker är faktiskt engagerade i föreningsverksamheten inom idrotten.  Exempel: i Sundbybergs IK består styrelsen delvis av politiker. Ordförande är en ledande (s)-politiker. Hon sitter i Stadsbyggnads- och miljönämnden där idrottsanläggningar hanteras. Detta väcker funderingar hos andra föreningar.

Det är bra att politiker finns inom idrottsrörelsen men just kring denna situation kommer det ibland synpunkter. Det finns invändningar mot att man sitter i idrottsföreningen samt i den nämnd där beslut fattas. Utomstående anser att det uppstår intressekonflikter.

Ibland blir rollerna ovanligt knepiga såsom i idrottsdebatten i Hallonbergen nyligen. SIK:s ordförande (s) (tillika vice ordförande i kommunfullmäktige, tillika ledamot i Stadsbyggnads- och miljönämnden) ställde frågor om idrottens villkor och uttryckte önskemål. Hon är själv politiker och beslutar om det som rör idrottens villkor i staden. Hon sitter med i majoriteten i kommunen. Blev det konstigt? Ja.

En annan viktig fråga som ställs är hur mycket politiker själva nyttjar anläggningar, motionsspår eller överhuvudtaget idrottar/motionerar. Där ser det nog väldigt olika ut. Det finns politiker som själva är ganska aktiva som motionärer eller elitmotionärer.

Så visst finns det politiker som har ett eget brinnande engagemang för idrott, folkhälsa och motion. Inte minst vad gäller barn och ungdomar.  

Det bör föras en diskussion om vilka roller som är möjliga om man har ett inflytande på flera håll. Inte minst för att de föreningar som saknar politiker i sin ledning inte ska uppleva att de har sämre möjligheter av denna anledning. Men visst fins det kunniga politiker inom idrotten.

Sverige borde ligga i topp vad gäller folkhälsa, idrott och motion hos unga.

Vad är det som saknas för att nå det målet?

Annonser

Responses

  1. En anledning är nog att vi har fått ett kortsiktigt ekonomiskt tänkande, både bokstavligt ekonomiskt och principiellt.
    Allt måste gå med vinst – och det ska gå fort.

    ”Förebyggande verksamhet” och ”på lång sikt” är begrepp som, om inte glömts bort så i alla fall trängts undan av krav på snabba resultat.

    Den moderna människan har inte tid att vänta. Antingen vill man operera sig eller ta snabbverkande piller, så att man slipper vänta.

    ”Förebyggande verksamhet” har på många områden och under massor av år drabbats av ett begrepp som Försvarsmakten använde under 1990-talet: ”Återtagning”.
    Man drog ner på aktiviteter för man räknade med att man hade 10 år på sig att rusta upp förmågor, under tiden sparar man stora summor.

    Något man tyvärr inte tänkt på, eller verkar att ha tagit tillräckligt hänsyn till är att folks attityd till träning riskerar att försämras med tiden.
    Och är det något som är svårt, så är det att ändra attityder.
    Se bara på bruk av tobak, alkohol, onyttig mat och i övrigt osunt leverne. De allra flesta är medvetna om skaderiskerna, men har kvar livsstil med hjälp av/tack vare (eller egentligen på grund av) sina attityder.

    • En lösning kunde vara mer idrott, motion, hälsa i förskolan och skolan? Och anpassad så att det känns roligt för alla som deltar.

  2. En tysk undersökning visade att, inte nog med att eleverna gör bättre resultat i övriga ämnen med hjälp av mera idrott, det är de elever som är svagast i övriga ämnen, som uppvisar mest förbättring.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: