10 mil lång kö… i Peking och inte i Stockholm

Bilköerna i Stockholm är ett välkänt dilemma. Ett annat dilemma är svårigheten att passera Stockholm stad när man inte ens behöver in till huvudstaden. Vi saknar vägar som får trafiken att passera smidigt från norr till söder och vice versa. Köer som bildas beror ju på att det inte finns alternativ väg att ta. Därför måste till en ”förbifart” som också gör länet mindre sårbart. För man måste ju fundera över vad en helt avstängd Essingeleden skulle innebära. Inte minst för boende och verksamma inne i huvudstaden men även för alla transporter som bara ska passera länet.

Den längsta bilkön just nu finns dock inte i Stockholm utan i Kina.

10 mil. Det är en 100 kilometer lång kö.

Som från Stockholm till Västerås.

Aftonbladet skriver att utanför Kinas huvudstad har flera tusen lastbilschaufförer och bilister suttit fast i över en vecka. Trafikstockningen började 14 augusti då ett stort antal tunga långtradare försökte ta sig in i huvudstaden. Samtidigt drog ett vägarbete igång och gjorde stockningen ännu värre. På köandets nionde dag sträckte sig köerna ända till inre Mongoliet. Vägarbetet kommer att pågå minst en månad till…

SVD skriver att sträckan är en huvudartär för leveranser in till Stor-Peking – ett område med över 20 miljoner invånare. Svåra trafikstockningar har blivit allt vanligare.  Tunga långtradartransporter frestar hårt på vägarna, vilket ökar behovet av reparationer. Kina lägger ner miljardbelopp på att utveckla sin infrastruktur för att hålla jämn takt med den ekonomiska utvecklingen i övrigt. Men vägutbyggnaden släpar efter. Därför blir det ibland totalstopp.

Problemen i Stockholm är små i jämförelse med Kina. Men lösningen är inte att sluta bygga vägar samt att stoppa bilarna. Det intressanta är att även om man får enskilda individer att välja kollektivtrafik och cykel så måste fortfarande varutransporterna komma fram. Affärerna i stadskärnorna måste få varuleveranser. Därför är det svårt att förstå att vägar ställs mot kollektivtrafik och cykelbanor. Det behövs både och. Motståndare till nya vägar och bilar menar att bilen inte behövs i staden. Och varutransporter kan istället ske på tunnelbanan nattetid.  Det finns ett par saker att tänka på med sådana förslag. Dels att underhåll av tunnelbanan sker på natten. Dels hur varor ska komma till tunnelbanan och från tunnelbanan och till butiken? Det är cirka 140.000 adresser per dag i Stockholm som betjänas med bud- och lastbilar enligt Åkeriföreningen. Och det mest intressanta är att samma motståndare även är motståndare till köpcentra utanför staden. För köpcentra utarmar handeln i stadskärnorna…

Men om man bygger både vissa vägar, spår och cykelbanor och tillåter handel både i stadskärnor och i köpcentra så borde man kunna lösa en del trafikproblem.

Vad är det som är fel med en ”både och” lösning?