Skrivet av: ninalundstrom | augusti 12, 2010

Barngymnastik – bara problem i Kina?

Aftonbladet har idag en artikel om barngymnaster som drillas hårt:

”– Det är fruktansvärt, säger den före detta svenska förbundskaptenen Staffan Söderberg, som inte tror på någon förändring inom kort.

– Man måste sätta in det i ett större perspektiv. Det här är ett samhällsproblem i Kina, man har ofantligt mycket att förändra.

– Men det måste vara på barnens villkor. De måste ha valt det själva. ”

Många minns även dokumentären i januari 2009 på TV 4 om kinesiska barngymnaster. Visst reagerar man. Men frågan är vad vi reagerar på? Att det är förskolebarn? Ledsna barn? Hård träning? Hård press på barnen? 

I Sverige har vi en tradition med bidrag från stat och kommuner till aktiviteter i idrottsföreningar. Som är riktade till barn. Föreningsbidrag, aktivitetsbidrag och andra stöd är ett sätt att genom bidrag påverka att barn finns i aktiviteter. Vissa kommunala regelverk innehåller en begränsning i hur många aktiviteter ett barn kan ha i veckan ( sett till ekonomiskt stöd) samt åldersgräns för bidrag. Däremot finns ingen koppling till hur tuff träningen är när den väl sker. Vilket är helt rimligt. Kommuner kan inte avgöra träningens innehåll.

Regelsystemet för satsning ar på småbarn väcker ibland också negativa reaktioner från föreningar. Kommuner anses för restriktiva vad gäller bidrag för aktiviteter för små barn. Det anses påverka Sveriges konkurrenskraft internationellt om man inte kan satsa på träning för småbarn inom vissa idrotter såsom till exempel gymnastik och simning. Samt att träning riktad till barn ofta har begränsning i antalet gånger per vecka. När den kritiken levereras så påtalas just att andra länder startar tidigt och tränar ofta.

Men det går inte att jämföra idrottssatsningar på barn i Sverige och Kina. Samtidigt ska man veta att de juniorer och ungdomar som tillhör europeisk- eller världselit i Sverige tränar oerhört hårt. Oavsett idrott. Familjer som lever nära unga elitidrottare ser hur tufft det är. Även när viljan att tävla helt och hållet kommer från barnet/ungdomen. Det krävs bra ledare inom idrotten får att det ska bli en rimlig balans.

Sedan kan man fråga sig hur en 3-4-5 åring ska kunna göra ett aktivt val av idrott…Oavsett land.

Är det rimligt att bara ta upp Kina som exempel? Det är viktigt att läget i Kina diskuteras. Både barnens tillvaro och deras valfrihet. Men det borde även diskuteras i bredare mening internationellt. På Youtube finns mängder av filmklipp och kommentarer om unga gymnaster. Hård träning av småbarn där en del av dem som ger kommentarer berättar att de börjat som 4 åringar. När de var 7-8 år var träningen stenhård. Inte minst i USA. Kommentarer från många olika nationaliteter. Men även filmer om skador på barn och unga, och avbrutna idrottssatsningar.

En film heter “What it takes to be a gymnast” . En annan film handlar om tragiska öden bland unga gymnaster. En otroligt sorglig film. Kommentarerna till den senare filmen är både avståndstagande men även bekräftande. Oavsett nationalitet.

Exemplet med Kina väcker en viktig debatt. Men de är inte ensamma om att pressa barn i unga år. Möjligen kan metoderna skilja sig åt. Vilket är en nog så viktig debatt.

Men:  är den svenska modellen den bästa om vi vill ha världsstjärnor i sporter som kräver satsning i unga år? Eller tvingas vi ge upp tanken på medaljer i  vissa grenar då vi inte kan/vill träna 4 åringar?

Annonser

Responses

  1. […] Lundström, som jag inte vet vem det är, går till attack mot ”min sport” gymnastiken. Som fd tränare på både klubb och landslagsnivå blir man […]


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: