Biologiskt pass = integritetskränkande?

När biologiska pass infördes inom cykling, och andra idrotter, skapade detta debatt.  Många såg möjligheterna.  Vissa hävdade problem för integriteten.

Media , däribland SVD, beskrev införandet av biologiskt pass inom cykling i januari 2008. Syftet var att Internationella cykelförbundet, UCI, ville hitta ytterligare metoder i kampen mot doping. I första hand skulle 600 cyklister i de främsta proffsstallen på herrsidan beröras.

Cyklister i Pro Tour-teamen fick lämna ett flertal blod- och urinprov som fick ligga till grund för de nya biologiska passen. Resultaten från de omfattande testerna syftade till att ge varje cyklist en normalprofil, bland annat för blod- och hormonvärden. Avvikelser från värdena i samband med tävling skulle sedan resultera i att cyklisten avstängs från det aktuella loppet samt utreds som dopingärende. Kritiken från elitcyklister i samband med införandet handlade främst om att provtagningar (oanmälda) inkräktar på cyklistens privatliv. Att det är orimligt att ständigt redogöra för var de befinner sig samt vara på plats utifall att en oanmäld kontroll ska genomföras.

Idag har Internationella cykelförbundet (UCI ) meddelat att Spanska cykelförbundet stängt av cyklisten Ricardo Serrano Gonzalez i två år samt utfärdat böter på motsvarande 230 000 svenska kronor utifrån UCI hantering av de avvikelser som förekom i cyklistens biologiska pass. UCI framhåller två avvikelser, bland annat spår av det otillåtna medlet CERA.

Både svensk och internationell media har följt fallet. Bland annat DN och Eurosport noterar både avstängningen av Ricardo Serrano samt bötesbeloppet.

Velonation.com skriver att ett dopingprov togs mellan tävlingarna Tour de Romandie och  Giro d’Italia den 7 maj. Serrano hade vunnit första etappen i Fribourg veckan innan. Ett andra prov togs den 13 maj, i inledningen av Tour de Suisse. Velonation.com påtalar dessutom att utöver Serrano har Igor Astarloa, Francesco de Bonis, Pietro Caucchioli and Rúben Lobato varit några av de första fallen inrapporterade vad gäller avvikelser i biologiska blodpass.

Är biologiska pass bra metod i kampen mot doping?  Eller är de integritetskränkande?

Uppenbarligen har passen lett till att elitidrottare som nyttjar otillåtna medel kan fastna i kontroller. I vilken grad man lyckas fånga in dopade idrottare återstår att se. Passen har inte funnits tillräckligt länge ännu.

Integritetsfrågan är komplicerad. Frågan är om det är det biologiska passet som är problemet eller oanmälda tester? Om man inte hade oanmälda tester så skulle idrottare veta när tester sker. Sannolikheten för att kunna fånga in idrottare som använder otillåtna medel för att dopa sig är rimligen lägre då, än vid oanmälda tester. Det är ju skälet till varför oanmälda tester införts. För att kunna göra oanmälda tester måste man veta var idrottaren befinner sig. Konstant. Men idrottaren har rätt att befinna sig var de vill bara de talar om var de är.

De oanmälda testerna har samtidigt välkomnats även av elitidrottare. I syfte att kunna få fast dem som dopar sig. För det är den andra delen av verkligheten för idrottare oavsett om det handlar om cykling eller skidåkning. Tester och biologiska pass syftar till att få stopp på dopingen. Det är möjligen viss tröst för vissa att få medaljen i efterhand per post , när medaljörer som vunnit över andra genom fusk, åker fast för doping. 

Men medaljer ska kunna tas emot på prispallen på tävling.   

Och behållas.   

Rent spel måste stå i fokus. Biologiska pass kan bidra till det.