När cyklingen diskuteras är det lätt att fokus hamnar på problemen. Men det finns också en utveckling som leder till förbättring för cykling. Betyget ”mycket väl godkänt” (MVG) borde ges till Stockholms stads olika verktyg för att underlätta för cyklister. Bra läsning även för bilister och gående.
Stockholms stads cykelplanerare är en utmärk tjänst. Man kan inte välja alternativ men ett sätt att styra vägval är att göra delsträckor. Annars väljer planeraren sträckning och det blir inte alltid den man själv hade valt. Men varför inte testa någon ny sträckning?
Detta har varit stört omöjligt att få igenom servicestationer med cykelpump i Sundbyberg. Men Stockholms stad har en föredömlig informationssida om var man kan pumpa cykeln om det skulle behövas.
Det finns även en digital karta på Stockholms stads hemsida.
NTF har nedladdningsbara kartor för södra och norra delen.
Guiden ”Smultronställen i Stockholm” beskriver olika cykelturer och utflyktsmål med kort information om sevärdheterna och naturen längs vägen.
Men Svenska Dagbladets artiklar om cykling är viktiga och intressanta att återkomma till. Problemen måste lyftas fram. Att cykla mot rött ställer till det. Jag tycker att bussarna blivit väldigt schyssta på det stora hela. Stor skillnad mot bara ett par år sedan. Konflikterna uppstår ofta på grund av dålig planering. Sträckan från Huvudstabron till Ulvsundavägen är en riktig rysare och vice versa. Plötsligt upphör cykelbana. Eller så leds cykelbanan framför busskurerna.
En bussförare i SVD:
– En del bussförare hanterar sin irritation på fel sätt. De blir rädda och skriker till cyklisten som i sin tur blir arg tillbaka. Men jag tror att det största ansvaret ligger hos dem som planerar cykelbanorna.
Miljöfrågorna engagerar stockholmarna enligt SVD. Svårigheterna att ta sig fram på cykeln har återkommit i flera artiklar.
Ja, det finns enormt mycket att göra. Mycket görs också som är bra. Men det kommer inte att räcka med vad Stockholms stad gör. Cykelpendlarna vill ha lösningar som fungerar oavsett kommungräns. Cykelbanor som slutar i tomma intet finns överallt. Tänk om bilvägar bara upphörde helt plötsligt…
Att cykla ger frihetskänsla men det fråntar en inte ansvaret för att visa respekt mot andra trafikanter. Korkade trafiklösningar som retar upp en får inte leda till att vi utsätter andra för fara. Samtidigt ska övriga i trafiken veta att vi är oskyddade. Och sårbara. Bussar är stora fordon och det är obehagligt att bli inklämd av en buss. Och livsfarligt.
Cyklister får skäll ibland.
Det förtjänar vi. Ibland.
Men bara ibland.
Nina Lundström - frihet, framtidstro och feminism 
Kommentera