Skrivet av: ninalundstrom | mars 28, 2010

En ”nope” istället för en Påve

New York Times skriver idag om katolska kyrkans hemska skandaler. Budskapet från skribenten Maureen Dowd är följande:

“Yup, we need a Nope.

A nun who is pope. 

The Catholic Church can never recover as long as its Holy Shepherd is seen as a black sheep in the ever-darkening sex abuse scandal.”

Hon skriver om nyheten om att kardinal Ratzinger, med smeknamnet  “God’s Rottweiler” when struntade i upprepade varningar gällande prästen Lawrence C. Murphy som förgrep sig på 200 döva pojkar:

The church has been tone deaf and dumb on the scandal for so long that it’s shocking, but not surprising, to learn from The Times’s Laurie Goodstein that a group of deaf former students spent 30 years trying to get church leaders to pay attention. 

“It was only when the sanctity of the confessional was breached that an archbishop in Wisconsin (who later had to resign when it turned out he used church money to pay off a male lover) wrote to Cardinal Ratzinger at the Vatican to request that Father Murphy be defrocked.

The cardinal did not answer.

…The pope is in too deep. He has proved himself anything but infallible. And now he claims he was uninformed on the matter of an infamous German pedophile priest.  ”

Påven har samtidigt förbjudit kvinnliga präster och giftermål för präster är inte möjligt. Han har tillsatt undersökningar kring amerikanska nunnor för att studera om de blivit för självständiga. Han skrev ett Vatikandokument som kardinal där kvinnor uppmanades att vara underordnade männen. Men den paternalistiska kulturen ledde framförallt till ett system som blev ett skydd för hemligheter och skam

Dowd menar vidare att :

If the church could throw open its stained glass windows and let in some air, invite women to be priests, nuns to be more emancipated and priests to marry, if it could banish criminal priests and end the sordid culture of men protecting men who attack children, it might survive.

Övergreppen mot barn av präster i katolska kyrkan väcker i sig en vrede hos allmänheten. Värnlösa barn har utsatts för övergrepp. Men många ilskna känslor väcks även av det faktum att katolska kyrkans ledning aktivt tar avstånd från möjlighet till preventivmedel, påtalar avhållsamhet och är tuffa abortmotståndare. En tuff position som påverkar många medborgares liv.  Kyrkan påtar sig också rollen som uttolkare av moral och etik. Kyrkan driver sin linje genom politiska påtryckningar. Dowd gör koppling till frågan om allmän sjukförsäkring:

“American bishops have gotten politically militant in recent years, opposing the health care bill because its language on abortion wasn’t vehement enough, and punishing Catholic politicians who favor abortion rights and stem cell research. They should spend as much time guarding the kids already under their care as they do championing the rights of those who aren’t yet born.”

Det sorgliga med allt detta är alla barn och ungdomar som drabbats av övergreppen under alla år. Hur ska de få upprättelse?

Debatten rasar. Frågan om att leva som man lär är högaktuell. Katolska kyrkan som moralens väktare har en hel del att göra för att sopa rent framför sin egen dörr.

Känslan som många ger uttryck för även i konservativa kretsar där kyrkan är stark: vilket skamligt hyckleri!

Men: kan ens kvinnliga präster, tillåtelse av abort, tillåtelse av giftermål för präster, tillåtelse av preventivmedel och uppmuntran av jämställdhet rädda katolska kyrkans anseende?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: