Skrivet av: ninalundstrom | februari 27, 2010

Recensenter tar alltid medalj

Det olympiska mottot lyder ” Citius, Altius, Fortius” ( snabbare, högre, starkare) och myntades 1895 av fader Didon nära Paris. 1908 yttrade baron Coubertin följande:

”Det betydelsefulla i de Olympiska spelen är inte att vinna utan att vara med, det väsentliga är inte att segra utan att kämpa väl.”   

Bra att påminnas om när besvikelse luftas över att Sverige inte tagit än fler medaljer.  Visst har de kämpat väl! Vilken idrottsnation Sverige är.

 Idag fortsätter Johan Esk på DN diskussionen om Helena Jonssons prestation på OS. ( ”Vanlig tävling – så fel” s. 3. Artikeln finns inte än på hemsidan):

” Till Helena Jonsson och andra blivande OS favoriter. Så här gör man för att klara guldtrycket. Från en som vet.  …

Sverige har haft ett lysande OS och då kan man lyfta på mattan och sopa in minnet av att största guldhoppet, medaljören som kändes mest given, misslyckades kapitalt. Man måste lära av misstagen och det största var att ingen klarade att få Helena Jonsson att förstå vad som väntade.  …

Det enda positiva för Helena Jonsson är att hon vet vad som väntar- om fyra år.”

Visst låter lösningen enkel. Det handlar om att förstå vad som väntar och då tar man medalj… Vi recensenter som sitter vid sidan av och följer sport vet alltid vad som borde ha gjorts. Eller hur?

Redan på motionsnivå kan man känna av både förväntningar och drabbas av prestationsångest. Och då handlar det om de egna förväntningarna. Elitens vardag kan nog få relatera till. Antingen glädje rubriker eller katastrofvarning i media. Vitt eller svart.

Visst kan man lära av andras erfarenheter men ibland får man också acceptera att var och en måste göra sina egna erfarenheter. Och lära av dem. Om man är så duktig att man får delta i OS så har man nog gjort en hel del bra prestationer. När idrottarna svarar att de ser OS som vilken tävling som helst så är det inte en orimlig slutsats. Rutinerna runt en tävling kan på individnivå vara mycket av detsamma. Vi motionärer skapar ju oss rutiner rätt snabbt. De ger en mental beredskap. I vår lilla värld.

Det är rätt nyttigt att ställa sig på skidor och köra en mil. Gärna med pulsklocka. Som motionär. Eller cykla 5 mil. Springa milen. Kolla av tiden, pulsen och notera känslan. Visst kändes det bra! Gick fort som attan. Eller …vilken skitdag. Oavsett känsla –  jisses vad mycket  snabbare eliten är på samma distanser! Oavsett om de har en bra dag, eller en dålig dag. Skidskyttet fascinerar många genom kombinationen av att köra snabbt som attan på längdskidor (med hög puls) och därefter skjuta (med lägre puls).

Testa att möta ”väggen” på träningspass eller ett motionslopp. Inte kul.  Elitens prestationer är ofta fullständigt ofattbara.

 ”Åk själv, gubbjävel” är omdiskuterat. Det var varken Wassberg eller Stenmark som var upphovsman till den slagkraftiga meningen. Skidåkaren Arthur Häggblad svarade landshövding Bernhard Eriksson på frågan om hur loppet varit: ”Åk själv, gubbjävel”. Bland annat  DN har skrivit om detta.

Thomas Gustafsson flerfaldrig mästare i skridsko använda samma uttryck nyligen enligt Aftonbladet

”– Jag säger som Thomas Wassberg sa: ”Åk själv, gubbjävel”, skrattar Gustafson till Sportbladet. ”

Dags för Helena Jonsson, och andra, att ge svar på tal? – Åk själv!”

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: