Skrivet av: ninalundstrom | februari 21, 2010

Vem granskar WADA- antidopingbyrån?

Tidningen Outside har i sitt senaste nummer ett artikel om att ”Outside granskar Wada”. Ett par citat från Outside:

”Ingen gillar dopingfusk. Men frågan är om inte antidopingorganisationen WADA går för långt i sin jakt på dopade OS-deltagare. Vi har valt att granska de som granskar. Och det finns en del mycket tveksamma fall visar det sig.”

”De tuffa reglerna har gjort att notoriska sporter som cykling och friidrott idag anses renare. Men prislappen för dessa framgångar diskuteras sällan…”

Frågan om vem som granskar WADA är viktig att ställa men det är också viktigt att fundera över varför WADA finns.

Det som är upprörande är när idrottseliten måste tävla under villkor där vissa fuskar sig till framgång. Om man tycker att det är upprörande med fusket (=doping) så tål det att fundera på vad man ska göra åt detta. Och hur ska man rädda nya generationer av idrottsutövaren från doping? Vad är signalen till ungdom och juniorer i Sverige och i världen?

Idrottens etiska grund är ärlighet och rent spel. Trots detta kan vi gång efter en annan notera att idrottselit åker dit på positiva dopingprov. EPO eller andra dopingmedel är inte en fråga om att man råkade få i sig något förbjudet. En del åker dit mer än en gång. En del tar risken för uppenbarligen är priset inte tillräckligt högt för att motverka doping. ”En andra chans” handlar ibland om att en dopad får en ny chans och åker dit för doping på nytt … Vad sänder detta för signaler?

Men visst ska WADA och nationella anti-dopingbyråer granskas. Idrottarens rätt till integritet och privatliv måste ha respekt. Tester ska ta sin utgångspunkt i detta. Men hur ska man kunna göra oanmälda dopingtest om man inte vet var personen befinner sig?  Frågan om ”Whereabouts” handlar om just detta. Anmälningsplikten för idrottaren avser att göra det möjligt för oanmälda dopingtest. Det är rimligt att idrottare väcker frågan om hur vanligt folk skulle reagera om man var tvungen att rapportera in varje dag, timma för timma, var man befinner sig. Men ställ detta mot att detta är villkor för att få delta i ett OS…  Skulle jag acceptera det för att få delta i OS? Absolut!

Tidningen Outside skriver om ett fall, en rodelåkare, som blev fälld för doping. Ett förbjudet preparat togs bort från listan över förbjudna medel. Preparatet är ett medel mot håravfall. Idrottaren blev dopingfälld för att han använt håravfallsmedel. Denna typ av fall måste ha en hanteringsordning. Men nog kan man undra varför ta risken att just då behandla sig med medel som kan vara otillåtet..? Det är inte bara elitidrottsmän som lever med koll på kosten. Många vanliga motionärer tvingas till det av hälsoskäl.

I diskussionen kring anti-dopingbyråernas arbete tål det ändå att fundera över varför arbetet överhuvudtaget måste bedrivas. Doping måste bekämpas. Dopingtestning är en viktig del av detta arbete. Påföljder är en annan viktig del.

Med det inte sagt att inte idrottare behöver hjälp om man åkt fast i dopingtest,  och anser att man är oskyldig.

Problemet är att i stort sett alla hävdar sin oskuld…

Annonser

Responses

  1. Varför måste dopning bekämpas?

    Idag måste en ren friidrottare sluta vid 30 senast. Med dopning kan man lätt hålla på till strax efter 40. Skaderisken med dopning minskar drastiskt, det är en av anledningarna till att man använder (för att slippa skada sig eller att läka snabbare vid skada).

    Det är många idrottare som fått avsluta sin karriär på grund av skador, många kommer aldrig fram för när de börjar närma sig kroppens max så börjar de också gå sönder.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: