Skrivet av: ninalundstrom | februari 20, 2010

Att möta ”väggen” i OS

DN beskriver vad Marcus Hellner upplevde i skidloppet där vi såg honom bli liggande efter målgången:

Det flimrade för ögonen, öronen tog inte in något ljud, benen bar knappt. Marcus Hellner hade gått in i väggen i sitt livs lopp. I lördagens dubbeljakt är han beredd att höja insatsen ytterligare.

Jag får väl försöka gå för guld igen. Jag kommer att kriga minst lika hårt för det.

Marcus Hellner gick ut tufft i måndagens 15 km fristil och ledde länge loppet. Efter nio kilometer kom en trötthet som blev värre och värre, tills den tog över helt.

Vi som såg honom komma in mot upploppet såg en förvirrad, tunnelseende och blek idrottare som på ren vilja tvingade sig i mål, en och en halv sur sekund från bronset.
Reaktionerna blev delade: några tyckte det såg läskigt ut medan de allra flesta hyllade Hellners inställning.

Planen var att gå för guld – allt eller inget. Och han ångrar ingenting.

I början kändes det väldigt bra. Det kändes som jag flög fram i backarna, det var som att åka på ett rus.

Utmattningen som slog till i Callaghan Valley har han aldrig tidigare – varken på tävling eller träning – känt på samma massiva sätt. Låren ”började brinna” i uppförsbackarna.”

Alla motionärer som satsar hårt på träning eller ”tävlar” i motionslopp kan uppleva hur det är att köra in i ”väggen”. Men ytterst få kan relatera till det som elitåkarna förmår att prestera. Då ska man nog ha varit elitåkare själv… Frågan många ställer sig är hur det är möjligt att ta ut sig så fullständigt? Är det inte farligt?  Elitidrottarna är ju så extremt vältränade.

Vi har sett extrema prestationer många gånger i tävlingar. Maratonlöperskan som vinglar i mål. Cyklister som kör in i ”väggen”. Skidåkare som hamnar långt bak i resultatlistan efter att ha kört in i ”väggen”.

I pappersupplagan av DN finns en bra beskrivning av vad som händer i kroppen samt landslagsläkarens förklaring. Det är bara att inse att eliten rör sig i en dimension som vi vanliga dödliga motionärer har svårt att förstå. Även om motionärer också kan fullfölja lopp med både skador på grund av vurpor eller att man kört för hårt och mött väggen – lika med tunnelseende, sega ben, seg skalle och i allmänhet svårt att fokusera. Har man haft möte med ”väggen” på motionärsnivå så kan man bara förundras över vad det är eliten möter. En mjölksyretsunami?

Ofattbara prestationer.

Och lite nyfiken blir man på elitens pulskurva under ett sådant lopp…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: