Saltet en hälsorisk- är det EU:s eller Sveriges fel?

SVD skriver att riskerna med att äta för mycket salt understryks av ny forskning. Svenska myndigheter får kritik för sin passivitet. En EU-rapport visar att Sverige tillsammans med Grekland och Slovakien är de länder som gjort minst. Kopplingen mellan salt, högt blodtryck och i förlängningen stroke och hjärtsjukdomar har varit känd i mer än 50 år. Men det är först på senare år som behovet av att dramatiskt minska intaget på allvar prioriterats i det internationella folkhälsoarbetet. Orsaken är att vi i dag äter väldigt mycket färdigmat som saltats för att smaka och tåla lång lagring.

Intressant med påståendet om svensk passivitet.

En rad förslag har lagts av enskilda ledamöter i riksdagen om obligatorisk märkning av saltinnehåll i maten under de senaste mandatperioderna med inte fått riksdagen stöd.  Riksdagen har valt att hänvisa till att saltinnehåll i maten är en fråga för Europaparlamentets och rådets förordning om livsmedelsinformation. Inom EU är handelsfriheten högt värderad och det innebär att alla eventuella hinder för handel ska prövas utifrån forskning. Detta gäller även saltinnehåll i maten.

SVD skriver att när EU-kommissionen nyligen summerade hur långt EU-länderna nått placerade sig Sverige i det absoluta bottenskiktet och var tillsammans med Grekland och Slovakien de enda länder som inte kunde redovisa något arbete för att informera allmänheten.

De svenska insatserna har begränsats till att anpassa reglerna för nyckelhålsmärkningen och ett pilotprojekt för att undersöka hur salt lunchmaten är.

Intressant.

Riksdagen  besvarade riksdagsledamöternas motioner om saltinnehåll med att nyckelhålsmärkningen var det som Sverige kunde använda som metod för att informera konsumenter.

Riksdagsledamöter har gett Finland som exempel på att saltinnehåll borde deklareras. År 2004 skrev riksdagsledamöter att enligt gällande märkningsregler behöver producenterna inte ange mängden salt på förpackningen. Detta är en regel som gäller i hela EU. Ett undantag är Finland, där man sedan 1994 har särskilda märkningsregler för salt. Sedan den märkningen infördes har saltintaget i det närmaste halverats och det har haft en dramatisk effekt på den finländska folkhälsan med färre fall av högt blodtryck och därtill hörande sjukdomar. Men Finland införde detta innan de blev medlemmar av EU.

Märkligt att Sverige inte anses arbeta för att minska saltinnehållet. Inte minst mot bakgrund av att riksdagsledamöter under ett par mandatperioder, oavsett regering, lagt förslag om saltinnehåll i maten. Oavsett regerig så har förslag i riksdagen inte fått stöd med hänvisning till pågående arbete inom EU.

Men om nu alla är överens om att saltmängden ska deklareras och målet är mindre mängd salt i maten – vad är det som hindrar att alla berörda agerar så att saltinnehåll deklareras och att saltinnehållet minskar på sikt?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: