Tysklands framgångsrikaste vinterolympier Claudia Perchstein, med 5 OS-guld, har fällts för doping i högsta instansen – sportdomstolen Cas. Indirekta bevis räckte. Nu anses en ny era i kampen mot doping öppnas. Genom att indicier godkänts av högsta instans kan detta i sig leda till andra fällande dopingdomar.
Frågan man ska ställa sig är vad detta i sig innebär för att stävja och stoppa dopingen?
Varje år fälls någon idrottsutövare inom eliten för doping. Trots bättre och bättre analysmetoder och mer omfattande testning verkar metoderna för doping ligga steget före. För idrottare i inledning av sin karriär verkar en avstängning på 2 år vara av mindre betydelse. Speciellt för de elitidrottare som i vissa länder kan fortsätta att träna med eliten. Konsekvensen av fusket är så pass liten så det avskräcker inte.
Självfallet finns det fall där enskilda har fått betala ett mycket högt pris. Denna veckas nummer av Kadens beskriver ett fall där priset blev högt genom en enorm besvikelse hos omgivningen. Så samhällets attityd till doping är viktig. Attityderna till doping skiljer sig dock uppenbarligen åt internationellt sett. Ofta är det så viktigt att vinna – att prestera – att vägen till vinsten blir underordnad allt annat. Varför skulle vi annars se fall efter fall, i mästerskap efter mästerskap? Det handlar om att vinna till vilket pris som helst.
Roberto Vacchi uttrycker detta på följande sätt i sin blogg:
” Tyvärr skiter en hel del sportdirektörer och team managers i människorna och istället är den största önskan att få vältra sig i fina resultat och tjäna pengar. Riktiga jävla banditer. Än värre är ju asen som förser cyklister med doping. Har bland annat följt Bernhard Kohls öde och det han berättar om Stefan Matschiner, hans agent och dopinglangare, är ju fruktansvärt
I Vandenbrouckes fall hade det nog gått lite för långt. Det fanns nog inte så mycket andra kunde göra för att rädda honom. Den tunga dopingen det handlade om på framförallt 1990-talet har skördat sina offer och fler kan det komma att bli. Hoppas dagens cyklister som ännu inte är ”förstörda” inser det, att dom leker med livet om de drogar sig. För vad man än får höra om att det ena eller det andra inte är farligt så kan det gå åt helvete.”
Testning, nya analysmetoder och modiga beslut behövs. Världsrekord och medaljer kan inte gälla om idrottaren blir fälld för doping. Men det behövs även tuffare påföljder. För hur ska vi värna en ny generation elitidrottare om inte signalen är entydig? Hur ska den rena idrotten kunna känna att det är idrott på lika villkor om fall efter fall visar att det är långt dit? Vilket budskap vill vi skicka till de unga idrottarna? Inte minst om de visar sig att effekten av viss typ av doping kan påverka prestationerna i många, många år efter avstängning? Och vilket ansvar har lagledare, tränare och andra som skapar förutsättningar för idrotten?
Cykelnytt beskriver de två senaste dopingfallen inom cykling. I ena fallet livstidsavstängning. I andra fallet 20 år.
Hur länge dröjer det till nästa dopingfall avslöjas?
Nina Lundström - frihet, framtidstro och feminism 
Kommentera