Skrivet av: ninalundstrom | januari 26, 2017

Har vi råd med infrastruktur? Är OPS en lösning?

Jag skriver idag i Dagens Industri om behovet av ny infrastruktur och finansiering genom offentlig privat samverkan – OPS. Vi behöver lära av historiska exempel men också ha modet att fortsätta utveckla modeller för finansiering. Finansieringen är en förutsättning för att fortsätta bygga Sverige.

När regeringen presenterade infrastrukturpropositionen blev frågan om vem som ska betala en central fråga. Alla regioner i Sverige behöver både underhåll av vägar och spår samt satsningar i nya vägar och spår. Det omfattar även satsningar för gångtrafikanter och cyklister. Vi kan vara överens om att det behövs mer infrastruktur. Problemet är att det idag saknas samsyn på hur satsningar ska betalas.

Regeringen uttalade i propositionen att man ska bygga ut ” i den takt ekonomin tillåter”. Statliga anslag är lösningen. Vad händer om andra prioriteringar blir viktigare och statsfinanserna inte tillåter satsningar på alla viktiga områden? När skola, vård, omsorg, försvar och andra områden ställs mot stora behov i infrastrukturen kommer infrastrukturen sannolikt hamna i lägre prioritet. Det går inte att lova allt till alla.

För att transporter ska fungera, och effekterna av satsningar ska ge full utväxling, måste vägar och spår bli färdiga från A till B. Inte halvvägs.

Vad måste göras?

  • Prioritera i vad gäller nya infrastruktursatsningar. Man kan inte lova allt till alla. Inte minst när finansiering saknas.
  • Det behövs lösningar som tar hänsyn till livscykeln. Kvalitet och utformning påverkar driftskostnader över tid. Drift och underhåll kostar.
  • Det är viktigt att också underhålla det som redan finns- och förbättra tillgänglighet, driftsäkerhet och framkomlighet. Det förutsätter pengar (finansiering)
  • Se till att det finns realistisk finansiering till nya projekt. Vem ska/kan betala? Vem/vilka bär risken?
  • Skapa en verktygslåda med olika modeller för finansiering som skapar utrymme för att komma igång med olika satsningar snabbare. Som kan fullföljas.

Vi behöver lära av historiska OPS projekt som Arlandabanan, och internationella exempel. Gillar man inte vissa konsekvenser såsom biljettpriset på Arlandabanan så är detta inte skäl att påstå att modellen inte fungerar. Det är en avtalsfråga.

Jag ställer nu frågor till Infrastrukturministern om OPS:

  • Vilka åtgärder är statsrådet beredd att vidta för att möjliggöra OPS-lösningar för ny infrastruktur?
  • Är statsrådet beredd att se över möjligheten till OPS-lösningar för ökad samplanering med bostäder?
  • Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att fler objekt kan komma igång samt delfinansieras genom brukaravgifter?

 

 

Skrivet av: ninalundstrom | januari 25, 2017

Öka trafiksäkerheten på väg 225

Infrastrukturen är samhällets blodomlopp. Från Nynäshamn går väg 225 som knyter samman 73:an med E4/E20. Nynäsposten uppmärksammar problemet med väg 225.

I Nynäshamn finns viktig hamnverksamhet som utökas genom den nya hamnen Norvik. Detta leder till många långtradare som kör på den smala vägen för att ta sig vidare ut i Sverige. Det är därmed inte bara en lokal fråga. Vägen är viktig ur ett mycket bredare perspektiv.

Därför har jag ställt följande fråga till Infrastrukturminister Anna Johansson (s) :

Nynäshamn har betydande sjöfart, som dessutom utvecklas i snabb takt. I dag finns sjötransporter till Gotland, Gdansk, Ventspils samt internationella kryssningsfartyg. Nu pågår även utvecklingen av nya containerhamnen Norvik.

Sjöfarten påverkar vägnätet, och den tunga trafiken ökar. Närmaste vägen för transporter på väg till E4 och E20 är väg 225. Tunga godstransporter från Nynäshamns hamn, som kommer stötvis i klungor, bidrar till en otrygg miljö längs stråket. Det kan stundtals komma uppemot 10–15 lastbilar efter varandra. Vissa delar av vägen har flera skarpa kurvor, och vägbredden är bitvis mindre än 7 meter. Väg 225 är utpekad som primär väg för farligt gods på en del av sträckan. Stora delar av väg 225, som trafikeras av kollektivtrafik, har en för låg standard för att kunna trafikeras av en framtida stomlinjebuss. Vid flertalet korsningar är trafiksäkerheten bristfällig då det saknas trafiksäkra passager. Gående och cyklister har svårt att använda väg 225 och undviker således att göra det. Omkring 400 barn som bor längs sträckan är berättigade till skolskjuts. Ändå skjutsas barn i stor utsträckning. Enligt olycksdatabasen Strada (Transportstyrelsen) visar olycksstatistik att väg 225 har lett till flera dödsolyckor och svåra olyckor.

Vilka åtgärder tänker statsrådet vidta för att öka trafiksäkerheten på väg 225?

 

Skrivet av: ninalundstrom | januari 22, 2017

Hellre avgift än dubbdäcksförbud

Jag skriver idag på SvD Brännpunkt om varför avgifter är bättre än dubbdäcksförbud. Jag kommenterar även trafiksäkerheten i en enkät i Trailer.

Dubbdäcksförbud har införts på vissa gator i vissa kommuner för att påverka luftkvaliteten. Dilemmat med förbud är att förbud inte ger utrymme för föraren att göra en egen bedömning. Sett till trafiksäkerheten. Att bryta mot förbudet ger böter. Förare kan ju inte skifta däck under resan beroende på vart man ska. Även i storstadsregioner finns vägar som kan bli glashala. Bilar kanar ut i korsningar, kan inte stanna vid övergångsställen och kommer inte upp för backar. Bilar åker av vägar och ligger i diket.

När vintern slår till blir det ibland kaos i trafiken. Kollisioner och personskador blir ett faktum. Självfallet finns det flera faktorer som påverkar trafiksäkerheten. Hastigheten, körvana och avstånd till andra fordon är viktiga faktorer, men även vilka däck som finns på bilen. Dubbdäck ruggar vägytan så framkomligheten blir bättre för dem utan dubbar på däcken.

När krävs vinterdäck?

Vinterdäck krävs 1 december–31 mars om det är vinterväglag. Kraven gäller såväl tunga som lätta fordon och avser även utlandsregistrerade fordon. Vinterdäck kan vara dubbade eller dubbfria. Dubbdäck får användas 1 oktober–15 april, men även under annan tid om det är eller befaras bli vinterväglag.

Sverige måste vidta åtgärder

Sverige dömdes i maj 2011 för att ha överstigit gränsvärdet för partiklar i luften under åren 2005-2007. Partiklarna kommer från asfalt, bildäck och avgaser. Det kan också vara partiklar från damm och sand från vinterns snöröjning. I juni 2015 varnade kommissionen Sverige igen för att gränsvärdena har fortsatt att överskridas. I en jämförelse med övriga EU-länder ligger Sverige bra till överlag vad gäller luftkvalitet. Men på vissa gator i vissa kommuner är andelen partiklar mer än 2,5 gånger så hög som på en motsvarande gata i Köpenhamn.

Vad kan kommuner göra idag?

Kommuner har i dag rätt att förbjuda dubbdäck genom lokala trafikföreskrifter. Förutom Stockholm finns det också dubbdäcksförbud i t.ex. Uppsala och Göteborg. Bryter bilister mot förbudet kan man få böter. Kommuner får inte välja ta ut avgifter för dubbdäck istället för förbud .

Hur påverkar dubbdäck trafiksäkerheten?

Grunden för en säker resa på vintern är bra vinterdäck, rätt hastighet och ett körsätt anpassat till underlaget. Enligt Trafikverket.

Räddar dubbdäck liv? Det finns olika studier under årens lopp. Enligt en stor studie utförd av Finlands tekniska forskningscentral, VTT, som har granskat alla trafikolyckor med dödlig utgång i Finland mellan åren 1997 och 2012 så spelar dubbdäck en roll. Totalt baseras statistiken på 958 dödsolyckor under den 15 år långa perioden.

Studien som även kommenterats i media i Sverige drar slutsatsen att olyckorna skulle vara 83 procent färre om bilar utrustade med friktionsdäck (dubbfria däck) i stället hade varit utrustade med dubbdäck. Skulle dubbdäcken bytas ut mot dubbfritt skulle i stället antalet olyckor med dödlig utgång öka med i genomsnitt nio olyckor varje år.

Förslaget om avgift för dubbdäck

Det är bättre att införa möjlighet att ta ut avgift än att fortsätta förbudsvägen. Bland annat här finns förslaget i riksdagen.

Den som inte behöver dubbdäck kan och bör göra valet att använda andra däck. Den som bor i kommuner med god kollektivtrafik eller bra cykelstråk kan ju välja andar sätt att förflytta sig. Den förare som anser att vägarna man färdas på förutsätter dubbdäck kan göra det valet om avgifter används istället för förbud. I kommuner och regioner där man inte har problem med luftkvaliteten behöver inte åtgärder vidtas eller avgifter användas. I de kommuner där man har höga partikelhalter kan avgifter bidra med resurser till ökad sandsopning, dammbindning och andra metoder som man vet påverkar partikelnivåer. Torr vägbana med lös sand/grus bildar partiklar. Likaså kommer partiklar från byggdamm, drivmedel, eldning med mera. Polisen behöver heller inte jaga dubbdäckförbrytare om förbuden frångås.

 Trafiksäkerhet och miljöfrågor kan gå hand i hand.

Avgifter är bättre än förbud.

 

 

 

Skrivet av: ninalundstrom | januari 21, 2017

Vintervägar väcker debatt

Många medborgare hör av sig om frågor kring varför vinterväghållningen fungerar illa på sina håll.

” -Vintern kommer ju varje år!”

Så sant.

I år har vi upplevt flera snökanoner och ishalka i flera regioner. Olyckor med personskador, stopp och köbildning på vägar och förseningar är några orsaker till frustrationen. Många gångtrafikanter och cyklister har även upplevt stora svårigheter. Hala, moddiga gångstråk leder till fallolyckor och framkomligheten försvåras med snövallar på gångbanor och vid busshållplatser.

Ansvaret för vinterväghållningen beror på vem som är huvudman för vägen. Riksdagen kan inte detaljstyra hur vinterväghållning ska ske i detalj men däremot kan riksdagen engagera sig i frågor som rör trafiksäkerhet, utrustning i fordon, åtgärdernas miljöeffekter och andra principiella frågor.

Här är några av mina svar på frågor kring vinterväghållning och tung trafik.

http://www.trailer.se/liberalerna-om-vara-vintervagar-kilometerskatten-och-tullar/

Skrivet av: ninalundstrom | januari 15, 2017

Mer infrastruktur!

Hösten 2016 blev jag återigen ordinarie ledamot i riksdagen. Med nytt ansvarsområde – infrastruktur. Det är spännande av få utveckla lösningar inom det som trots allt påverkar samhällsutvecklingen, tillväxt och bostadsbyggande i hög grad – infrastruktur är samhällets blodomlopp.  Under hösten har jag utformat en rad politiska förslag som gäller infrastruktur. Men även förslag på hur detta ska finansieras.

Här är några exempel:

Motionen om Arlandabanan handlar om vad vi borde lära av den finansieringslösningen som är en offentlig privat samverkan (OPS).

Motionen om infrastrukturpropositionen visar på hur man skulle kunna skapa ny infrastruktur på andra sätt än vad regeringen har föreslagit i sin proposition.

Motionen om Cykling och hållbara samhällen beskriver hur nya satsningar på cykling kan göra skillnad. Det behövs bland annat ett nationellt cykelkansli och en cykelambassadör.

Mina andra förslag, debatter och frågor i riksdagen kan läsas, och ses, här.

God fortsättning på år 2017!

Skrivet av: ninalundstrom | september 9, 2016

Tacka cyklisten!

Idag presenteras siffror i DN som visar att bilåkandet ökar i alla län. I Sundbyberg och Munkfors ökar bilresandet mest.

Under 2015 var den totala körsträckan per person i landet i snitt 663 mil. År 2014 var motsvarande siffra 655 mil. En ökning noterades i samtliga landets län och cirka 240 kommuner. Konstigt att bilresandet ökar i Sundbyberg som är Sveriges mest tätbebyggda stad.

Fler trafikanter i täta städer leder till många konflikter.

Man är antingen cyklist – eller bilist. Cykelstråken skapas på vägar där bilismen getts stor plats i gaturummen.

Bilarna måste nu maka på sig. För att cyklister och gående ska få plats.

Lösningar skapar ofta irritation.

Cyklister lever ibland farligt. Utöver trängsel, rullgrus också arga medtrafikanter som tycker att cyklister tar för mycket plats.

Varför ska cyklister och gående ges mer plats?

För att det är klimatsmart att gå och cykla.

Det bullrar mindre.

De tar mindre plats.

Det påverkar luftkvaliteten till det bättre genom färre partikelutsläpp.

Det är bra för folkhälsan. Inte minst behöver barn och ungdomar uppmuntras att rör på sig mer.

Det ger en trevligare gatumiljö.

Det är lättare för kollektivtrafik och utryckningsfordon att komma fram.

Men visst fyller bilen en funktion i samhället. Alla kan inte cykla. Alla vill inte cykla. Alla bor inte i täta städer med relativt korta avstånd. Och alla har inte tunnelbana och utbyggd kollektivtrafik.

Danmark har en fantastisk cykelkultur. Jag ställde frågan till deras cykelambassad hur detta kommer sig. I första hand naturligtvis satsningen på bra infrastruktur. Det skapat förutsättningar. Men kulturen påverkas också av förståelsen för andra. Man kör bil ibland. Man cyklar ofta. Man går. Många trafikanter växlar roller.

Jag är både cyklist – och bilist.

Men varje gång som jag sitter i bilen och ser en cyklist, sänder jag ett tack i tanken.

Cyklisten ger en bilist mindre i bilkö

En bil mindre i trafiken som sprider partiklar och bullrar

Cyklisten ger andra trafikanter mer plats i bussen och tunnelbanan.

Cyklisten är klimatsmart.

Så nästa gång du ser en cyklist – tacka hen du också.

2 cykling

 

 

 

 

 

Skrivet av: ninalundstrom | september 8, 2016

Tillbaka i riksdagen!

Erik Ullenhag har lämnat riksdagen och nu är jag tillbaka som riksdagsledamot. De frågor som jag ska jobba med främst är infrastrukturfrågor i Trafikutskottet. Detta ser jag framemot.

Trafikutskottet har ansvar för en rad frågor.

Hur ser vi till att ha ett väl fungerande järnvägssystem? Hur ska arbetet med trafiksäkerhet se ut? Trafikutskottet har ansvar för olika frågor om kommunikationer. Det handlar om biltrafik och vägar, järnvägen, flygplatser och flygtrafik, sjöfart, post och it.

Och cykelfrågor! 🙂

Självfallet finns det andra frågor som engagerar. Jag kommer att väcka egna förslag i vissa andra frågor. Detta är möjligt för alla riksdagsledamöter och kallas för enskilda motioner.

Synpunkter? Förslag på lösningar?

Mina kontaktuppgifter finns på riksdagens hemsida.

Skriv gärna till mig på fornamn.efternamn@riksdagen.se

 

Skrivet av: ninalundstrom | januari 15, 2016

Hyresrätter, hyror- och moral

Rådet till en ung person har varit ” ställ dig i bostadskö”. Nu verkar bästa rådet istället vara att bli fackligt aktiv i Kommunal? Att lägenheter dessutom går till ledande företrädare i ett parti som tagit strid för andra principer i riksdagen leder till känslan av dubbelmoral. Aftonbladets granskning belyser många problem.

Bostadsförmedling och principer har varit en konfliktfråga i riksdagen.

untitled (2)untitled

Reformer på hyresmarknaden är bland det svåraste som finns. Riksdagen har haft många debatter om just hyresfrågor. Alla vet att reformer måste till. Ändå så har konflikter lett till att vissa förslag varit svåra, eller ibland omöjliga, att få igenom.

Exempel finns i närtid på hur viktiga reformer stoppades i riksdagen som allians regeringen presenterade. Ett exempel. Möjligheten att hyra ut ägd bostad i andra hand lades av alliansregeringen hösten 2013.  Förslaget fanns i budgeten men delar av förslaget röstades ner. Det kunde ske genom att hela förslaget bröts ur budgeten och socialdemokraterna, vänsterpartiet, miljöpartiet och sverigedemokraterna fällde delar av förslaget. Frågan återkom dock senare och förslaget röstades igenom.

Andra stridsfrågor har varit frågan om obligatoriska bostadsförmedlingar i alla kommuner, hur många lägenheter alla fastighetsägare måste lämna till en bostadsförmedling och hur hyressystem ska utformas för befintliga lägenheter och nyproduktion. Rättvisa bostadsköer har varit en symbolfråga.

Den aktuella debatten om fackförbundet Kommunals sätt att förmedla lägenheter, och där lägenheter exempelvis inte alls lämnas till bostadsförmedling med ”rättvis” kö, visar på orimligheten i vissa förslag i riksdagen. Strider om till exempel tvingande regler kring bostadsförmedling och att alla lägenheter ska lämnas till en kommunal bostadsförmedling borde kunna läggas åt sidan. Det är inte orimligt att arbetsgivare och organisationer hjälper till att ordna med bostäder. Personalbostäder har funnits historiskt sett och haft en viktig funktion för att rekrytera t.ex. vårdpersonal. Det är ett viktigt verktyg och bör utvecklas.

Framtida reformer måste dock ta många hänsyn. De som redan hyr vill av naturliga skäl inte få sitt boende hotat genom stora hyreshöjningar. De som saknar bostad vill ha möjlighet att överhuvudtaget hitta en bostad. Om hyresrätten blir en dyr, osäker och icke prisvärd boendeform kommer de som kan välja annat. Hyresrätten blir då en boendeform för den som inte har några andra alternativ. Med konsekvenser för social sammanhållning, rörlighet på arbetsmarknaden, skuldsättning och mycket annat. Allt fler kommer att vilja ombilda sin hyresrätt.

Vore det inte dags för riksdag och regering att lägga stridsyxan åt sidan och titta förutsättningslöst på hur hyresmarknaden kan ges bättre förutsättningar? Där konsumenter har rättigheter och trygghet – och fastighetsägare ges möjlighet att utveckla hyresbeståndet. Alla partier bär ansvar för vilka reformer som blir möjliga, och verkliga, i framtiden. Det hyresmarknaden behöver är långsiktiga spelregler. Det ger möjlighet till investeringar. Långsiktiga investerare vill inte ha ”hela havet stormar”. Och de som gillar storm och vill göra klipp kräver höga riskpremier. Det är alltid konsumenten som i slutändan betalar priset.

Kommunals sätt att hantera lägenheter visar på en dåligt fungerande hyresmarknad. Det är en påminnelse om behovet av reformer.  Och att regelverk bör utformas så att moralen, och principer, håller på bostadsmarknaden.

Vad är det viktigaste?

Att en person som söker bostad ska kunna hitta en bostad.

Utan vare sig år av väntan i bostadsköer, facklig karriär eller rätt kontakter.

 

 

 

Bolånetak, tvingande amorteringsregler, högre fastighetsavgift och avvecklade ränteavdrag? Detta ger all anledning till oro. Om alla dessa åtgärder vidtas kommer självfallet konsekvenserna bli stora. Både för hushållen och för de som bygger och förvaltar.

Frågan är:

Ska bostadsmarknaden finansiera skattereformer för de mest välbeställda i samhället?

Så här skriver jag i min motion ( G 33 s. 268) till landsmötet:

” De sammantagna effekterna av reformer är viktiga att belysa. Om möjligheten att låna pengar till boende stryps, och det blir dyrare att låna genom politiska beslut, så är det färre som kan komma in på ägarmarknaden. Nyproduktionen av bostäder hämmas. En annan effekt är att konsumtionen i allmänhet minskar vilket i slutändan påverkar tillväxten och sysselsättningen. Genom att göra det dyrt att bo, att öka boendekostnaden genom politiska beslut, påverkar man därmed samhällsutvecklingen i stort. Finns det inte bostäder att tillgå så påverkas även tillväxten. Ett annat sätt att stimulera rörlighet, öka utbudet och minska skuldsättningen är att staten kräver in mindre av reavinsten när bostäder säljs. Detta kan leda till att fler vill sälja vilket ger fler objekt på marknaden som i sin tur genom utbudet dämpar prisuppgången på ägda bostäder. Mer pengar i plånboken ger utrymme för hushållen att skuldsätta sig mindre och ändå ha ett konsumtionsutrymme. Lägre skatt på boende kan vara minst lika viktig att väga in som andra ekonomiska reformer. Om inte viktigare. Det kan vara mer motiverat att sänka reavinsten vid försäljning av bostäder än att använda utrymmet i statsbudgeten för att minska skatten för dem med de högsta inkomsterna (” värnskatten”).”

Historiska erfarenheter

Historiska erfarenheter visar att reformer påverkar bostadsmarknaden. Här att ett exempel på analys från Nybyggarkommissionen, februari 2014:

FullSizeRender

Behövs det en skattereform?

Behövs det en skattereform? Ja, under vissa villkor.

Behöver bostadsmarknaden då omfattas? Absolut.

MEN i syfte att ge bostadsmarknaden och konsumenter , även de med lägre inkomster, möjlighet att bo och även byta boende.

Istället för att tvinga fram flytt mönster genom politiska beslut bör målet vara reformer som minskar hinder för dem som faktiskt vill och behöver flytta. Även från ägande till hyresrätt.

Om man väljer finansiella åtgärder, med målet att göra det dyrt att bo, uppstår flera negativa konsekvenser.

Riskpremier ökar, förtroende riskeras, försiktighet påverkar konsumtion, flyttkedjor hämmas, hushåll med lägre inkomster drabbas och ytterst påverkas nyproduktionen av bostäder.

Att använda politisk makt för att minska hushållens möjlighet att långsiktigt planera sin hushållsekonomi är ett stort ingrepp i personlig, och ekonomisk, frihet.

Bostaden kan vara den största ekonomiska investeringen i livet. En skattereform bör ta andra hänsyn än att sänka marginalskatterna för de allra högsta inkomsterna.

Fastighetsavgift

Att återinföra fastighetsskatten vore en dålig idé. Fastighetsavgiften kan dock ses över och dess effekter på specifikt hyresrätter och studentbostäder behöver en översyn. Fastighetsavgiften borde ses i ett större sammanhang. Kommuner som växer får växtvärk. Här finns utrymme för nytänk och reflektion.

Ränteavdragen?

Inga ränteavdrag är okomplicerade att ändra men ränteavdragen över 100 000 kr är relativt oproblematiskt att avveckla. Det drabbar ingen ”fattig”. Det som oroar är hur vanliga hushåll och hushåll med små marginaler påverkas. Vart ska de flytta? På hyresmarknaden saknas alternativ. 74 procent av hushållen har ränteavdrag.

SR inslag med grafik om hur ränteavdragen är fördelade i Sverige är mycket intressant:  ” Här skulle slopade ränteavdrag slå hårdast”

SR har beskrivit hur det i Sverige finns drygt tiotusen ensamstående föräldrar som har låg inkomst och höga bostadslån.

Reavinstbeskattning viktigare än värnskatt

Sänkt reavinstbeskattning till t.ex. 15 procent är mer prioriterat att avskaffad värnskatt. De kostar ungefär lika mycket att genomföra. Men effekterna för bostadsmarknaden är betydligt högre och är därför en högre prioritet än att sänka värnskatten. (Dynamiska effekter duger inte som finansiering.)

Målsättningar för en skattereform borde vara följande:

En skattereform bör långsiktigt sänka beskattningen på jobb och företagande

En skattereform ska värna hushåll med både lägre- och medelinkomsten. Möjlighet att äga sitt boende måste värnas.

En skattereform bör på lång sikt ha målet hälften kvar

En skattereform bör leda till bättre finansiella förutsättningar för bostadsmarknaden- även hyresrätten!

En skattereform ska ge hushållen möjlighet att planera sin ekonomi långsiktigt

En skattereform måste noggrant analyseras för att förebygga kriser på bostadsmarknaden och stopp i nyproduktion

En skattereform ska inte styra konsumenter in i boendeformer eller förhindra hushåll med lägre inkomster att kunna äga sitt boende.

En skattereform måste beakta jämställdheten

En skattereform behöver breda skattebaser och tydlig miljöprofil

Slutsats:

Vissa förändringar som rör bostadsmarknaden kan vara nödvändiga förutsatt att motivet är en bättre fungerande bostadsmarknad.

Bostadsmarknaden ska dock inte bli en kassako.

Ändringar av ränteavdragen ska leda till minskning av reavinstbeskattningen procentuellt sett för att möjliggöra flytt, och även flytt från ägt boende till hyresrätt.

Så…

… jag är beredd att ompröva mitt motstånd mot förändringar av ränteavdragen. Med det är med både hängslen och livrem. För jag värnar hushållens ekonomi, bostadsmarknaden men också svensk ekonomisk tillväxt. Ränteavdrag kommer att behövas och bör inte avvecklas helt.

De olika upplåtelseformerna behöver även mer jämbördiga skattevillkor.

Kritiken mot kombinationen bolånetak, tvingande amorteringsregler, högre fastighetsavgift och avvecklade ränteavdrag kvarstår dock. Det är oklokt.

Lär av tidigare reformer.

Det är alltid konsumenten som bär konsekvenserna.

 

Skrivet av: ninalundstrom | november 18, 2015

Hyresreformer, ja – men inte marknadshyror

På Folkpartiets landsmöte i helgen kommer bostadsfrågorna väcka debatt.

Bra.

Bostadsfrågan är het. Inte minst i många kommuner.

Jag vill här ge mina perspektiv på förslagen som ska debatteras.

Hyresreformer beslutade av riksdagen

Riksdagen har beslutat om stora hyresreformer som gett effekter på marknaden.

År 2006 beslutades presumtionshyror. Folkpartiet ställde sig bakom propositionen.

År 2011 genomfördes i enighet i riksdagen en mycket stor hyresreform. Skickligt av regeringen, i brett samförstånd med riksdagen och hyresmarknadens aktörer.

Reformer har gett effekt.

I december år 2013 behandlades fri hyressättning i nyproduktion den s.k. individuella presumtionshyran i riksdagen, som landsmötet ska diskutera. Riksdagen konstaterade att förslaget inte skulle leda till önskade effekter och därmed konstaterade riksdagen att detta inte var aktuellt. Bakom detta konstaterande stod även Folkpartiet.

cu motivering ind pres hyror

Det behövs långsiktiga spelregler. Lagändringar som rivs upp efter ett val gynnar varken fastighetsägare eller konsumenter.

Varför valde riksdagen en förhandlingsmodell?

Istället för att detaljreglera hyresvillkor i lagstiftning överlät riksdagen till ” parterna” att bestämma villkor. När efterkrigstidens hyresreglering avskaffades infördes istället bruksvärdessystemet. Modellen har likheter med partsmodellen på arbetsmarknaden.

Systemet fungerar olika väl. Stockholms stad har utmaningar. På många andra håll fungerar systemet.

Hur bestäms hyror i nyproduktion idag?

Det finns tre modeller:

  • Fastighetsägaren bestämmer hyran helt själv. Hyran kan dock prövas om hyresgästen vill få skälighet prövad.
  • Fastighetsägaren förhandlar med hyresgästorganisation
  • Fastighetsägare och hyresgästorganisation kommer överens om en 15 årig presumtionshyra. Hyran är högre än bruksvärdet. En presumtionshyra är förhandlad och är därför skälig. De första presumtionshyrorna ska övergå till det vanliga systemet år 2016. Så det finns ingen statistik ännu, av naturliga skäl, som kan påvisa effekter.

Hur är hyresnivåer idag?

Hyrorna i nyproduktion är idag ”marknadsmässiga”. En nyproducerad etta på söder i Stockholm kan ha en hyra på nästan 10 000 kr per månad. Om inkomsten ska vara 3 gånger hyran så är det ganska lätt att räkna ut vilka inkomster som krävs. En liten renoverad etta med pentry i en annan kommun har en hyra på 6400 kr. Den kortaste ”kötiden” för en nyproducerad lägenhet i Stockholms innerstad i allmännyttan var 9 månader år 2014. I kranskommuner finns nu exempel på 2 månaders kötid.

Nyproduktionshyrorna anses idag vara höga. Målgruppen som kan och vill betala dessa hyror är begränsad. Nu höjs röster för lösningen att om man höjer hyran i det gamla beståndet blir hyresgästen mindre ”priskänslig”.

Kommunala bostadsbolag börjar nu leta efter andra sätt att bygga hyreshus för att pressa priset. De kommunala bolagens organisation – Sabo– menar att de höga svenska byggpriserna är ett hinder. Avsaknad av byggbar och detaljplanelagd mark och bristande konkurrens är andra hinder. Deras ramupphandling väcker därför stort intresse.

Kan dagens presumtionshyra även gälla vid renovering?

Ja, vid totalrenovering. Då klassas fastigheten som ” nyproduktion”. Detsamma kan gälla när en fastighet görs om till bostäder.

Partistyrelsen förslag till landsmötet om ” Fri hyressättning”

” 1. Fri hyressättning ska tillåtas i nybyggnation. Inom ramen för presumtionshyressystemet ska också hyror kunna avtalas fritt mellan hyresvärd och hyrestagare. Presumtionshyrorna ska gälla utan bortre tidsgräns. Den fria hyressättningen ska kombineras med ett starkt besittningsskydd och en förutsägbar indexreglering under hela perioden hyresgästen väljer att bo kvar. ”

De förslag som partistyrelsen utgår ifrån är förslag från intern arbetsgrupp år 2015. Jag är reservant i den arbetsgruppen.  Hyresnivåerna i nyproduktion anses vara för låga. Hyresnivåer ska sättas fritt och hyran ska inte kunna överklagas. Hyresrätterna ska aldrig omfattas av bruksvärdesystemet. Hyresrätterna ska inte förhandlas kollektivt med en hyresgästorganisation.

Arbetet från en bostadsarbetsgrupp år 2013 hade en annan inriktning på reformer för hyresmarknaden.

Vilka hyresrätter omfattas av förslaget?

Då dagens hyressystem möjliggör nyproduktionshyra för nybyggda hus, totalrenoverade hus och hus som byggs om till bostäder. Förslaget till landsmötet saknar undantag och uppfattas därmed gälla alla dessa.

Vad blir konsekvensen av förslaget med fri hyressättning?

Konsekvensen skulle bli att ett stort antal fastigheter bryts ur dagens system permanent och hyresgäster i dessa fastigheter kommer att sakna det konsumentskydd som finns för hyresgäster i fastigheter som blir kvar i det gamla systemet. Ett första steg mot en helt ny hyresmarknad. Hur det sociala ansvaret ska utformas framgår inte. I länder med marknadshyror finns även ”social housing” , sociala bostäder. Sociala bostäder har strikt hyresreglering, inkomsttak för hushåll och speciella bostadsköer. Samt olika former av subventioner. Folkpartiet har sagt nej till investeringsstöd/subventioner för nybyggda hyresrätter.

”Vad är då alternativet? Det finns inga andra förslag!”

Det finns många sätt att fortsätta reformer på hyresmarknaden. Inte bara ett sätt. Eller det sätt som nu föreslås. Det beror på vilka värden som man vill värna. Samt synen på konsumenter kontra bolag med affärsmässig verksamhet. Reformer kommer alltid behövas.

Arbetsgruppen från 2013 hade även förslag på hyresreformer. Konsumenträtten för hyresgäster, individer, skulle dock värnas. Den arbetsgruppen landade i att hyresmarknaden behöver fler hyresrätter, mer konkurrens, fler mindre aktörer, ägarlägenheter och prispress på det som nyproduceras och renoveras. Det behövs ett IKEA tänk. Typgodkänd byggnader borde tas fram. Fler bygglovbefriade åtgärder. Fler planhandläggare till kommuner. Nya valfria (!) hyresavtal på en liten delmarknad med möjlighet till indexering kopplat till kvalitet i boendet (till-och frånval). Offentlig hyresstatistik. Reformer bör testas på en delmarknad med ägarlägenheter som inte skakar om hela marknaden. Samt många finansiella förslag och ökad skattemässiga åtgärder. Med mera. Med mera.

”Hyresgästorganisationen har för stor makt!”

Hyresgästorganisationen har makt. Men det har även bolagen och deras intresseorganisationer. Det finns 2 fastighetsägarorganisationer för fastighetsägare/bolag. Det finns en hyresgästorganisation som fungerar nationellt som hyresgästen kan få hjälp av.

Den modell som finns syftar till att alla tar sitt ansvar för att systemet fungerar. Lösningen vid tvist är inte att flytta makten genom lagstiftning till en av de tvistande parterna. Lösningen bör vara att söka former för tvistlösning.

Över en halv miljon hushåll har valt att vara medlemmar i hyresgästorganisationen för att få hjälp och stöd. Deras rättigheter är också viktiga.

Slutsats

En marknad med stor brist, ett fåtal aktörer, en brist på planlagd mark, långa ledtider för byggande och många som söker bostad ger konsumenten liten förhandlingsposition. Att införa ny modell med fri prissättning – marknadshyra- på denna marknad försvagar konsumenten.

Avregleringar på en bristmarknad gynnar bolag/fastighetsägare. Därför måste reformer ta hänsyn till att hyresgästen har en svag ställning. Det är därför Sverige historiskt sett införde lagstiftning och konsumenträtt även på hyresmarknaden. Orsaken var just marknadshyror.

Förslaget till landsmötet innebär marknadshyra där fastighetsägaren bestämmer hyran. Hyran kan inte överklagas. Hyran ska öka utifrån indexering utan koppling till kvaliteter i boendet. Rätten till kollektiva förhandlingar tas bort.

Vad det ” starka besittningsskyddet” ska bestå av går inte att uttolka.

Landsmötet har att fatta viktiga beslut. Är lösningen mer makt till bolag/ fastighetsägare?

Och färre rättigheter för konsumenter/ individer?

Förslaget om fri hyressättning- marknadshyror- bör utgå från programmet.

Individer/ konsumenter behöver mer makt över tillvaron- inte mindre.

Gamla budskap håller än.

Landsmöte 2013

 

 

Older Posts »

Kategorier