Tidningen Riksdag och departement skriver om alliansens energiöverenskommelse.

Några citat ur artikeln i R& D:

” Beroendet av kärnkraft och vattenkraft bör minska genom att kraftvärme, vindkraft och övrig förnybar kraftproduktion tillsammans ska svara för en betydande del av elproduktionen.

…

År 2010 var 56 procent av elproduktionen från förnybara källor, varav 46 procent från vattenkraft, enligt Energimyndighetens statistik

…

Nationalälvarna och övriga namngivna älvsträckor ska fortsatt skyddas från utbyggnad. Älvarnas skydd i miljöbalken kvarstår”

Det är inte bara i Sverige som energifrågorna är stora och viktiga.  Den bästa kilowattimmen är dock ofta den sparade.

Utmaningarna med energipolitiken är en global fråga. Vattenkraftens utmaningar och möjligheter debatteras just nu i Sverige på grund av lokala negativa effekter på biologisk mångfald.

Vattenkraften är viktig genom dess höga andel av energiproduktionen men det finns också utmaningar. Historiska negativa följdverkningar i lokalsamhällen har inte åtgärdats. Men samma typ av diskussioner uppstår även i andra länder. Där vattenkraften är på väg att byggas ut. Det kunde vi som besökte Indien nyligen konstatera. Torrlagda älvfåror påverkar alltid den lokala befolkningens möjligheter liksom den biologiska mångfalden. Producenterna har ett ansvar för konsekvenser.

Om vattenkraftproducenter i Sverige investerar i bra miljölösningar , för att åtgärda negativa miljöeffekter , så löses problem som påverkar utvecklingen negativt.  Att utveckla kunnande, tekniker och innovationer som minskar negativa miljöeffekter är viktigt här, men även i andra länder.

Kan vi hoppas på att man kan hitta en lösning för hur energi från sol och vind kan lagras? När den lösningen finns uppstår en fantastisk lösning för många länder som har skriande brist på energi och dålig infrastruktur för att överföra energi. I många länder är inte bara produktionen en utmaning utan även hur energin ska kunna överföras långa distanser.

I Indien saknar ca 400 miljoner invånare ( 50 % av befolkningen på landsbygd) elektricitet  enligt rapport från SEI ( 2009). Satsning på mer vattenkraft, kärnkraft liksom sol och vind ska skapa lösningar långsiktigt. 34% av befolkningen lever på mindre än 1 US dollar per dag. 80 % lever på mindre än 2 US dollar per dag. Miljoner människor saknar tillgång till rent dricksvatten. Den stora mängden sot från vedeldning ger negativa hälsoeffekter och påverkar luftkvaliteten negativt.

En lösning på hur energi från solen (när den inte skiner) och vinden (när det inte blåser) kan lagras vore en stor innovation för mänskligheten world wide.

Delegationsresan med Miljö-och jordbruksutskottet till Indien var en krävande resa.  Målet var att se så mycket som möjligt vilket innebar mycket långa dagar ofta med frukost eller lunch i bussen mellan olika besök.

Nedan bara några exempel på besök och reflektioner.

Vi gjorde besök på ett projekt i slummen där man sorterar och samlar in sopor. Familjerna bor i enkla skjul. Vatten får bäras från annat område. Sanitära lösningar saknas helt. Barn erbjuds att gå i den lilla skolan som är sponsrad av företag. 90 % av sopplockarna är analfabeter och det är inte lätt att motivera föräldrar att deras barn ska gå i skolan. Barnen tjänar pengar till familjen genom att på att sortera och plocka sopor.

Ett annat besök på ett annat skolprojekt (där barnen bor på skolan). Där söker man upp barn och försöker förmå dem att satsa på skolan. Alla barn har rätt att gå i skola i Indien men trots detta är det många barn som inte går i skola. Skolprojektens mål är att barnen så småningom ska kunna gå i de vanliga skolorna.

Miljöproblemen är många. Ofta saknas sanitära funktioner i byar. Vattenkvaliteten är dålig så det är nödvändigt för turister att bara hålla sig till flaskvatten. Risken att bli magsjuk är överhängande.

Fattigdomen är en gigantisk utmaning. Andelen indier som lever på mindre än 2 dollar per dag anges uppgå till hundratals miljoner personer. Samtidigt finns det mest moderna i städerna vad gäller högre utbildning, utveckling och företagande.  Vi besökte industrier inom textil och läkemedel. Rening av avloppsvatten är en stor utmaning med flera viktiga projekt. Problemen med avfallshantering är omfattande. Skräp och sopor finns överallt men projekt finns kring kompostering och biogasproduktion. Frågan som jag ställde var: varför används inte vissa sopor som inte går att återvinna som möjlig råvarukälla för energiproduktion? Märkligt med tanke på bristen på energi och den enorma mängden sopor.

Diskussioner med H&M, Astra Zeneca, Kemwall gav en bild av både möjligheter och utmaningar. Intressanta diskussioner som visar på att många länder stor inför liknande utmaningar. Var kommer forskning, utveckling och tillverkning att finnas? Diskussioner gav många nya tankar.  Inte minst inom läkemedelsforskning och tillverkning finns globala trender som man måste vara medveten om. I Sverige har Astra beslutat om neddragningar i Södertälje.

Indien spelar en viktig roll i internationella överenskommelser kring miljö och klimat. Besöket i Indien har gett mig ökad förståelse för varför miljökämpar i Indien är så kritiska till delar av klimatsamtalen. I Indien finns dessutom utmaningar med befolkning som påverkas av  industrier och deras verksamhet.  Tillgången på vatten kommer att vara en stor framtidsfråga.

De egna miljösatsningarna är många. Besöket i mangroveskogen var intressant. Mangroven ska öka biologisk mångfald, skapa miljöer för fiskar och kräftor samt skydda bebyggelsen från stranderosion samt eventuella tsunamin.

Besöket i fiskebyn som spolades bort i tsunamin och där mer än 50 barn omkom gjorde mycket starkt intryck. Få av byborna överlevde.

Indien är komplext och måste upplevas med egna ögon.

 

 

Vattenkraften står för nära 50 procent av vår elproduktion. Samtidigt påverkar vattenkraften våra ekosystem. Jag är medskribent på en artikel om vattenkraftens betydelse och dess miljöeffekter.

Alla energislag har sina utmaningar. Vattenkraftutbyggnad ger miljökonsekvenser.

Intresset för att bygga ut vattenkraft består och återkommer. I en artikel nyligen ansåg en skribent att vattenkraftens ska öka produktionen:

 ”För att trygga den framtida elproduktionen måste regelverket kring svensk vattenkraft underlättas.”

Åsikter om vattenkraftbolagens ansvar för miljöeffekter lyser med sin frånvaro i den artikeln.

Det vi vet idag är att såväl vattenmiljöerna som fisket i vattendragen påverkas negativt. Fördämningar förändrar dels vattenmiljöerna och livsbetingelserna för djur- och växtlivet i vattnet, dels påverkar de ekosystem på angränsande marker. Andra effekter är negativ närmiljön för de boende och besökare.

Vattenmiljöerna både upp- och nedströms alla vattenkraftverk förändras avsevärt. Fritt strömmande vattendrag är en förutsättning för många djurarter och för sportfiske och övrigt fritidsliv.

Frågan som ofta ställs är om bolagen inte av eget intresse kan genomföra bra miljöinsatser?

Det finns goda exempel som behöver lyftas fram. Detta är utmärkt.

Men det finns också en ovilja bland bolag. Oviljan finns bland annat för att man anser att det kostar pengar att genomföra miljöåtgärder. Oavsett att det är god lönsamhet.

Kunskap om miljöeffekter finns idag. Det finns också kunskap om vilka åtgärder som är viktiga för att möjliggöra biologisk mångfald och fiskens vandring.

Det borde vara självklart att vattenkraften ska ta sin del av ansvaret för de negativa miljöeffekter som den orsakar.

 

 

Vi behöver mängder av energi för att värma bostäder, transportera människor och tillverka prylar för konsumtion. Alla energislag har sina problem. Det gäller även vattenkraft. Vattenkraftens negativa påverkan gäller inte bara torrlagda älvfåror där fisket och biologisk mångfald slagits ut. Vilket diskuterats i många artiklar efter rapporten från Miljö-och jordbruksutskottet hösten 2011.  EU vill ju se Sveriges fiskar vandra fritt.

Diskussionen om vattenkraften och dess faktiska utsläpp gör att man inte kan betrakta  vattenkraft som klimatneutralt. Utsläppen av växthusgaser ( CO2 och metangas) kommer även från vattenkraft men forskarna har dock olika uppfattningar om hur stora utsläppen är.

Frågan om utsläpp av växthusgaser från vattenkraft har diskuterats bland annat i tidningen Nature Geoscience under år 2011. Barros med fler har beskrivit data och omfattning av problemen.

Bernhard Wehrlis, The Swiss Federal Institute of Aquatic Science and Technology,kan läsas här.

Naturskyddsföreningen belyste redan år 2006 i en rapport frågan om vattenkraftens utsläpp av växthusgaser i ett internationellt perspektiv.

Citat:

”Enligt ett överslag baserat på en studie av 30 dammar i tropiska och boreala områden uppgår de globala utsläppen av metan från dammar och reservoarer till ca 70 miljoner ton (Mton) per år. Detta är mer än utsläppen från världens risodlingar, och marginellt mindre än metanproduktionen från alla världen idisslare.

…

 Ca en fjärdedel av dammarna utnyttjas för vattenkraft, som således är källan till närmare 2 procent av de globala utsläppen av dessa växthusgaser. 2 procent kanske inte låter så mycket. Men man måste då för det första beakta att man i den allmänna klimatdebatten ofta utgår från att vattenkraftens bidrag är 0. Istället är de, enligt de ovanstående beräkningarna, ungefär 10 gånger större än Sveriges årliga koldioxidutsläpp.

Dessutom svarar vattenkraften bara för ca 3 procent av världens energiförsörjning. Om den trots sin lilla andel ändå står för 2 procent av alla utsläpp, så betyder det att bidragen av växthusgaser från vattenkraften är nästan lika stora som genomsnittet för alla energikällor.”

Debatten om vattenkraftens klimatpåverkan och effekter på biologisk mångfald är viktig.

Och fortsätter.

Vattenkraften behöver ta sin del av ansvaret för miljöpåverkan och påverkan på biologisk mångfald.

Och det behövs goda exempel bland vattenkraftproducenter, inte minst vad gäller biologisk mångfald.

Fiskens vandringsvägar borde vara av hög prioritet för alla- inte  bara EU…

 

 

Bostadsmarknaden i bland annat  Stockholms län har brister. Det är mycket svårt för vissa konsumenter att hitta ett boende som passar. Utbudet av bostäder matchar inte efterfrågan. Priserna för bostadsrätter är höga på många håll i länet.

Den ständiga frågan är vad man ska göra åt problemen.

En överraskande lösning kommer från Sten Nordin (m), finanslandstingsråd i Stockholm som vill ha lagstiftning om amorteringskrav på lån.

Citat från DN:

”Han vill att regeringen snabbutreder frågan och kan tänka sig att ett amorteringskrav antingen ersätter bolånetaket eller att man har både och, men att taket mildras något. Sten Nordin har inte tagit upp frågan med regeringen än.

– Inte specifikt, jag har inte ringt upp. Men jag känner stöd i att problematiken med skuldsättning och en stabil utveckling på bostadsmarknaden är viktig. Sedan kan man ha olika metoder att möta detta.”

Han menar att det finns en risk för en bostadsbubbla och därför ska lagstiftning om amorteringskrav införas.

 

Jag håller inte med om Nordins analys.

 

Det bolånetak som infördes har gjort det betydligt svårare för vissa att köpa bostad. Alla har inte sparat de nödvändiga 15%  när man bara får låna 75% av marknadsvärdet.

Att amortera på sina lån är bra för alla och de flesta vill ha marginaler. De flesta bostadskonsumenter förstår att stora lån kan skapa sårbarhet på sikt. Stora skulder gör att ekonomi kan påverkas om något oförutsett inträffar.

Men att från detta kräva att amorteringskrav ska bli obligatoriska genom lagstiftning är inte ett bra verktyg.  Villkoren för lånen måste kunna variera. Det måste finnas valmöjlighet för konsumenter under olika perioder beroende på livssituation. Man kanske vill renovera istället för att amortera? Man kanske vill studera en period och skjuta på amorteringar? Om man genom lagstiftning styr in konsumtionen så kommer möjligheten att välja konsumtion att påverkas. Även om det inte är nödvändigt av privatekonomiska skäl.

Bolånetaket har redan påverkat möjligheten att köpa boende. På vilket sätt kommer bolånetak  samt amorteringskrav ge möjligheter för dem som är på väg in på bostadsmarknaden? Ska unga personer inte ges möjlighet att äga sitt boende? Ska äldre personer tvingas amortera även om de inte behöver av ekonomiska skäl eller vill konsumera annat?

Frågan om bostadsbubblor är viktig men man måste skilja på den svenska bostadsmarknaden och andra marknader i andra länder. Bostadsbubblor har uppstått i vissa länder för att man byggt på spekulation eller för att medborgare varit högt skuldsatta samtidigt som arbetsmarknaden hastigt har försämrat. Hög arbetslöshet kan medföra svårigheter för folk att klara sina lån. Sverige har inte drabbats av lågkonjunkturen på samma sätt som en del andra länder.

Dessutom finns det en stor skillnad mellan Sverige och andra länder vad gäller spekulationsbyggande. I Sverige byggs det för lite på många orter. Genom för liten nyproduktion ( utbud) och stor efterfrågan fortsätter priserna att vara på hög nivå. Det gör att priserna även på nyproduktion är höga. I Sverige köper vi bostäder för att bo. Inte för att spekulera.

Bostadsmarknadens många problem har delvis uppstått på grund av konstiga lagar. Det har varit allt från krångel till missriktade subventioner och stopplagar för att staten velat styra över konsumtion och hur folk ska bo.

Det gäller att inte upprepa gamla misstag.

 

Med tillönskan om härliga helger och Gott Nytt År!  Njut av Nötknäpparen i

(h)julversionen. Mycket nöje!

Specialized Holiday Greetings

 

Partiklar i luften är ett dilemma för alla som bor i storstäder. Men problemet finns även i mindre städer. Vissa gator kan få höga värden och viljan att hitta lösningar är naturligtvis stor. Dessutom måste städerna klara EU normen vad gäller partikelhalter.

En rad åtgärder testas på olika såsom att spola gator med vatten, tidig sandsopning och ett omdiskuterat dubbdäcksförbud. Hornsgatan i Stockholm har förbud mot dubbdäck.

Dubbdäcksförbudet har varit ett intressant försök. Att köra utan dubbdäck fungerar för vissa som håller sig till gator med god vinterväghållning. Och utan backar.

Claes Tingvall, trafiksäkerhetsdirektör på Trafikverket, menar följande i DN:

”- Det ska mycket till för att man inte ska kunna ta sig fram med moderna dubbfria däck. Men ska man ta sig upp eller ner för en isig backe är det inte så roligt utan dubbar”

De isiga backarna finns i många kommuner.

Personligen är jag numera mycket skeptisk till dubbdäcksförbudet. Stockholmsregionen är ett län med betydande lokala variationer. Alla som har kört bil i snöstormar, isbildning i delar av länet kan konstatera att dubbdäck har gjort det möjligt att komma fram. På ett säkert sätt. Många i länet åker dessutom till fjällen på vintern. Kan man kräva att bilister har dubbla uppsättningar däck-  några med dubbdäck och andra utan?

Nej, det är inte rimligt.

Kampen för bättre luft måste fortsätta men detta kan inte innebära ett absolut förbud mot dubbdäck. Så länge alternativ saknas som är lika bra på isigt underlag.

Trafiksäkerheten måste gå före.

Det gäller även cyklister.

Dubbdäck på cykeln är att rekommendera.

Om man har kört på friktionsdäck och dubbdäck i olika vinterväglag så är det bara att konstatera att ibland är det bara dubbdäck som fungerar.

Oavsett om det gäller bil – eller cykel.

 

Det finns en diskussion om Arktis och klimatförändringar i riksdagen genom att motioner skrivs om frågan.

Arktis reagerar först och kraftigast på klimatförändringarna.  Smältande isar kommer att öka sjötransporterna och intresset att utvinna olja och gas i området har ökat högst dramatiskt.

Gemensamma beslut för att skydda de känsliga arktiska områdena kommer att vara nödvändiga. Det kommer att krävas åtgärder för att öka skyddet av Arktis, för människornas och miljöns skull.

Sveriges kunskap om nordisk och arktisk miljöutveckling vid Abisko forskningsstation är viktig. Det svenska deltagandet i internationella forskningsinsatser behöver uppbackning genom att den uppbyggda infrastrukturen för forskning värnas. Här mäter man kontinuerligt till exempel koldioxidutsläpp och man studerar hur olika temperaturer påverkar växtlighet. Det blir långa serier av mätningar som gör att man kan följa utvecklingen långsiktigt.

Frågan om klimatförändringar och Arktis roll hänger ihop.

En fråga som hänger ihop med detta är vilken infrastruktur som behövs för att forskningen ska kunna genomföras?

Ett frågetecken är hur forskningen påverkas av att Oden fick stanna i Sverige för att bryta is.  Sveriges farvatten behövde en isbrytare till och det blev högre prioriterat än forskningen.

Oden ägs av Sjöfartsverket. Oden har genomfört många expeditioner till Arktis och Antarktis men har även medverkat i isbrytning i Östersjön under vintern. För att kunna använda Oden som en forskningsplattform, har Sjöfartsverket ingått ett långtidsavtal med Polarforsknings- sekretariatet där Polarforskningssekretariatet betalat för möjligheten att använda fartyget.

Sjöfartsverket beskriver Odens kapacitet. Den arktisklassade Oden är konstruerad som en kombinerad eskortisbrytare och forskningsfartyg. Under åren har Oden uppgraderats och utrustas med avancerad vetenskaplig utrustning och för närvarande är fartyget en av de främsta forskningsplattformarna i polarhaven.
Oden är kan utrustas med vetenskaplig utrustning, laboratorier i containrar, frysförvaring, containrar, seismisk utrustning och djupborrningsutrustning för geologiska undersökningar etc. Under 2007 har ett nytt multibeam-ekolod tillsammans med ett sub-ekolod installerats. Instrumenteringen ombord på Oden en enastående resurs för oceankartläggning i områden i Arktis och Antarktis där endast en liten del av havsbotten som hittills har kartlagts.

Oden har varje säsong sedan 2006/07 chartrats av amerikanska National Science Foundation (NSF) för att bryta en isränna till den amerikanska McMurdo-forskningsstationen på Rosshavet, Antarktis. Under transitresorna genomförde internationella forskare marina forskningsprojekt, med Oden som plattform.

Svenska forskare ifrågasätter hanteringen av Oden.  

Science skriver bland annat följande:

”Finland will pay the Swedish government approximately €4 million to use Oden this winter, says Raimo Tapio, vice director general of the Finnish Transport Agency. It will be one of nine icebreakers contracted by the agency, which is responsible for maintaining adequate icebreaking capability. “In a harsh winter, we will need them all,” says Tapio. “In a mild winter, we might need only two or three.””

Oden kommer, enligt artikeln, hyras ut till Finland den kommande vintern.

Utvecklingen kring Oden ger anledning att fundera på vad som är viktigt för Sverige:

isbrytning i Finland eller forskning med internationell bäring?

Hur gick det med svaret på frågan om Piteälv och det norska kraftverksprojektet?

Först hamnade frågan hos Maud Olofsson . Den överlämnades till förra Miljöministern Andreas Carlgren. Som inte svarade innan han slutade som minister. Så fråga var tvungen att lämnas in på nytt och därför hamnade den hos nya Miljöministern Lena Ek.

Frågan handlade om kraftverksprojektet som presenterats i medier och som rör en av Sveriges nationalälvar, Pite älv. Bolaget vill leda vatten från sjön Pieskehaure i en tunnel till ett kraftverk på den norska sidan. Detta påverkar direkt vattenflödet i Piteälven. Projektet förutsätter samarbete mellan Norge och Sverige.

Piteälven är en av Sveriges nationalälvar och är skyddad.  Frågan till miljöminister Lena Ek löd:

“Vilka åtgärder avser miljöministern att vidta för att skydda Piteälven från det hot som kraftverksprojektet innebär?”

Svaret har kommit från nya Miljöministern Lena Ek.

” Nina Lundström har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att skydda Piteälven från det hot som ett kraftverksprojekt innebär.

Våra nationalälvar med tillhörande vattenområden, käll- och biflöden har ett mycket starkt skydd i miljöbalken. Denna reglering är mycket viktig för att skydda våra nationalälvar och bevara deras naturliga produktionsförmåga, den biologiska mångfalden, deras kulturmiljövärden och förutsättningar för friluftsliv.

Även jag har hört talas om att det finns företag som lär ha planer på ett kraftverksprojekt som kan påverka Piteälven. Såvitt jag känner till finns dock ingen ansökan om tillstånd för verksamheten hos svensk domstol. ”

Det är mycket bra att svaret är tydligt på att våra nationalälvar med tillhörande vattenområden, käll- och biflöden har ett mycket starkt skydd i miljöbalken.

Vad anser all de som engagerat sig om svaret?

 

 

 

 

Sundbyberg är en tätbebyggd kommun i närheten av Stockholm. Men det hindrar inte staden från att satsa på restaurerad vattendrag för att rädda en ovanlig fisk.

En sträcka av Igelbäcken har restaurerats med meandrande förlopp av bäcken på en sträcka som tidigare var väldigt rak och igenvuxen.  Det var tidigare ett uträtat dike och inte ett levande vattendrag.

Arbetet avslutades i maj 2007. Under våren 2006 och våren 2007 lades totalt ca 55 ton sten och block ut i den nya bäckfåran för att skapa goda lek- och livsmiljöer för grönling. I maj och juni 2007 planterades träd och buskar längs bäcken för att så småningom öka beskuggningen och minska igenväxningen av bäcken.

Jag deltog i provfiske hösten år 2007. Detta var ett vetenskapligt provfiske, där fiskarna räknades, mättes och sedan släpptes i igen. Det är förbjudet för allmänheten att fiska i Igelbäcken.

Grönlingen stortrivs i den restaurerade delen av Igelbäcken. På en sträcka av knappt 30 meter hittades 161 grönlingar. Naturhistoriska riksmuseet provfiskade i bäcken tillsammans med Sundbyberg . Efter mätning och räkning släpptes grönlingarna tillbaka i bäcken. Det var otroligt spännande. Bäcken ligger i Kymlinge, en grön kil som behöver skyddas för framtiden. Det finns nu fler grönlingar här än både vid Ulriksdal och vid Eggeby gård, som tidigare var de bästa platserna för grönling i Igelbäcken.

En positiv berättelse i debatten som handlar om fiskar som saknar vandringsvägar och bra miljöer i vattendrag. Det går att göra mycket om viljan, och kunskapen, finns.

Dagens trista fiskenyhet är artikeln i Riksdag och departement om den dåvarande ansvarige ministern. Det anges i artikeln att ministern aldrig fick informationen i ett PM som handlade om åtgärder. Artikeln säger att:

Om inte villkoren för vattenkraften skärps kommer det att ta Sverige 150 år att klara kraven i EU:s vattendirektiv.

Dagens lagstiftning om vattenkraften är föråldrad.

Kostnaderna för miljöåtgärder vad gäller vattenkraften fördelas inte utifrån den annars rådande principen att den som förstör ska betala, utan belastar i dag i hög grad samhället.

Domstolarna tolkar lagarna på ett sätt som försvårar för Sverige att lyckas uppnå EU:s krav enligt vattendirektivet.

Artikeln ger alla något att fundera på.

Det gäller inte minst kraftbolagen som har vattenkraft.

De har också ansvar för att fisken kan överleva i vattendragen.

Eller?